Lollo

Idag var jag på Väla för att försöka hitta något vettigt att ha på mig på fest..mn asså det är seriöst något allvarligt fel med dagens affärers utbud!! Tror dem inte man festar efter nyår eller?! hittade iiingenting. Och idag försökte jag verkligen att inte vara kräsen mn det gick inte ändå..snacka om feta problem!

Men ja iaf så när jag stod inne på glitter så hade jag bestämt mig att jag skulla ha pärlhalsband och pärlörhängen till min klänning, som jag inhandlat för ett tag sen, för att piffa upp det hela. Sen stod jag där i affären och tänkte..och efter ett tag sa jag högt: Nej, jag vill inet ha både halsband och örhängen..den blir för "tantigt", och hänger tillbaka halsbandet. Tittar lite snett brevid mig och där står en dam och hållerpå med ett pärlhalsband..LAGOM PINSAMT! och ja..hon hängde tillbaka halsbandet;) hahahaha BALL!

Back in the game! Eller ja iaf på väg..och förhoppningsvis på rätt väg. När man alltid har värdesatt något så väldigt högt och det plötsligt försvinner från en, då då är det hårt. Man tänker på alla de gånger man har gjort det man tycker bäst om i hela världen. Alla hårda dagar och alla underbara dagar. Alla minnen sitter fast i huvudet. Trodde inte jag skulle komma tillbaka..inte på ett bra tag. Men här e jag! Redo att börja träna och tävla, inom sinom tid, och fortsätta med det jag är bäst på:) Det är som ett tryck över bröstet släpper. Jag är mer mig själv nu igen för ridningen har kommit tillbaka i mitt liv. Ingen kan förstå hur det känns om man inte har varit med om det själv. Har själv insett att det kan aldrig bli som förut men bara för att det inte kan bli som förr betyder det ju inte att det måste vara dåligt. Eller hur? Det spelar ingen roll hur många som säger det till en, man måste själv inse det och det är då man kan gå vidare med sitt liv och med sig själv.

I alla fall så gjorde jag hoppdebut här om dagen på Flisa!:) haha eller hopp och hopp vet jag inte om man kan säga? Ett kryss på 50 cm..räknas det? Trodde hon skulle gå över det..men icke, Hon tog värsta språnget över så jag tappar den ena stigbyglen och tappade balansen. Men jag klammrade mig fast och höll mig kvar. Kan inte ha varit en vacker syn..haha Men ja man måste ju börja någonstans.

Varför känns det i hjärtat om man inte bryr sig?

Varför gråter man om man inte bryr sig?

Varför slösar man tankar på det om man inte bryr sig?

För det är ett faktum, att man faktiskt bryr dig.

 

Ibland vill man inte låtsas om att känslan finns där, man gömmer allt bakom en fasad och visar att man inte bryr sig. Men i själva verket är det just det man gör. Ibland visar vi det på ett väldigt konstigt sätt och vi blir själva överraskade över hur vi beter oss och hur vi tacklar saker och ting. Och det är inte alltid helt förutsett hur vi ska reagera över en situation. Ibland stämmer det förutseende in på oss själva men ibland känns det som om vi är en främling för oss själva. Man trodde man kände på ett vis men det visade sig att man kände något helt annat...

 

 

 

Ja, då var det dags för det nya året. Det förra var väl ingen större jätte hit, visst det hände vissa bra saker, men som jag minns det i stora drag var det väldigt mycket motgångar, så man får ju bara hoppas och tro att detta året ska bli så mycket bättre. Men ja, det vet man aldrig för man har genomgått det, så det är bara  till att vänta och se vad som sker.

Nu är det "bara" en termin kvar i gymnasiet. Känns faktiskt väldigt konstigt om jag ska vara helt ärlig. Man har alltid haft skolan som en trygghet på ett eller annat sätt. Man är "tvungen" att gå där, och visst man verkligen hatar det många dagar. Men det är en sak i vardagen och en del i den dagliga rutinen som man genomgår varje dag. Efter skolan, då för mig ser jag det som det är då allting börjar, det är då som du själv börjar att bestämma över allt i just ditt liv. Du kan göra vad du vill och när du vill. Men om man inte vet vad man vill göra då? Vart ska man då ta vägen? Frihet innebär också ett stort ansvar med ens liv. Då har vi inte längre skolan som säger åt oss att vi måste gå dit. Utan då är vi fria till att göra vad vi vill, när vi vill. Saken är att komma på vad och när.






För att kunna inse vad man har förlorat, måste man förlora det.