Lollo

När jag och Ralph var och handlade här om dagen så stod jag i bad och duschgången, ni vet med alla schampo etcetera. Skulle hitta en deo. När jag stod där i mina funderingar utbrister jag:

Jag: Jag tror faktiskt att jag ska överväga att duscha idag.
Ralph utbrister så halva affären hör..: Wihuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!
Jag:Hu????????????????



Alltså jag duschar faktiskt...ibland.

Jag hoppas verkligen jag får polka choklad ikväll. Behöver det. Först tänkte jag rengöra en av Alphas gamla skor. Jag har nämligen köpt guldfärg så det blir till att måla för att sedan sätta upp på väggen. Åh, mitt rum kommer att bli så fint när hästskon är uppe, alla fina foton på hästarna, vännerna och älsklingen är uppe. Tänkte också att jag så småningom skulle gå och duscha, äta någon macka, sätta på mig en av Ralphs stora hood tröjor, krypa under täcket och titta på Bella & Tyra show. Ibland behöver man det. Man är inte alltid på topp. Det är okej att inte vara det. Det kommer en dag imorgon också. Ny tag då.

Våren är här och med våren betyder det betessläpp för Alphas del. Nästa helg släpps hon på bete i över tre månader. Kanske till och med fyra. Jag vet att hon behöver det och att det kommer vara så skönt för henne. Men jag saknar faktisk henne redan nu, utan att ens har lämnat henne där än. Så klart kommer jag att åka och hälsa på henne minst en gång i veckan men det är ändå inte samma sak. Kan knappt bärga mig tills jag kan ta hem henne och påbörja höstens arbete.

Sen är det vintervila och sen är det vår igen och där med kommer tävlings säsongen igång och kvalet till Breeders! Jag är taggad till tusen. Men som sagt, först är det dags för en lång och härlig sommar för både mig och henne. Denna sommaren ska jag verkligen försöka slappna av, sluta stressa och göra det jag känner för. Har ju bland annat Falsterbo Horse show och Kreta att se fram emot! Och alla mysiga sommar kvällar och nätter på stranden med mina underbara vänner. Längtar.

Ni tjejej som läser detta, ni förstår mig. Ni vet, ibland bara måste man klaga lite till sin pojkvän om att man har lite fett här och där för att han ska säga "men du är fin som du är älskling". Eller hur? Jag försökte detta..

Jag: När jag tittade mig i spegeln när jag hade duschat så såg jag lite fett på låren och magen. Buhhuuu.. Men sen när jag tog på mig kläder kände jag mig endå fin liksom.
Ralph: Ja..kläder döljer ju en hel del.



GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Killar alltså!

Min handväska och mina nya dojjor

 

 

Vad kan finnas där i?

 

 

RÄÄÄTT!!

 

 

Nya smaken får plus plus! Smakar polkaglass. LOVE it!

Sen har vi den underbara vita chokeladen från Me to you, G O D!

(det borde heta Me to Me..Läs: Pik Ralph..)

Det finns tre sätt att toppsa öronen med. Jag som precis många andra gillar verkligen att toppsa öronen. Det är en sådan härlig känsla liksom! Jag tänkte ta topp tre listan hur man rensar öronen som skönast.

På tredjeplats kommer att toppsa öronen med vatten på toppset/är våt i öronen efter duschen. Jag gillar det men det är samtidigt en lite konstig känsla plus att man blir våt i öronen. Inte helt okej med andra ord.

På andra plats kommer att toppsa öronen med torrt topps. Det är skönt! Men jag är rädd att luddet från toppset ska fastna i öronen så jag är inte helt nöjd.

Första platsen tar toppsa öronen med lite saliv på toppset! I promise you det är suveränt! Örat blir inte vått och man slipper hemska tankar med luddet från toppset fastnar i örat. Jepp, lite saliv och sen är det bara att rensa öronen.

När jag berättade detta på jobbet idag frågade dem om jag var dum i huvudet. Men vadå? Alla har väl provat det bästa sätet någon gång? Tydligen var det inte så. Men jag lovar er. Efter att ha testat det kommer ni aldrig att gå tillbaka till dem andra sätten.

Bilden får tala för sig själv. Jepp, jag har målat utanför på lille fingret. Vill ju inte vara föör fin liksom.

 

 

 

Första hoppträningen med Alpha idag. Vi har tagit oss över våra första kryss!

 

Den 24 juli åker jag och älskling till KRETA!!!

Exakt till detta hotell.

Tog en liten sväng på stan innan. Först åt jag och Ralph buffé på Rosegarden. Om ni inte har provat det så rekommenderar jag er att göra det. Underbar god mat och helt okej prismässigt. Sen blev det en shoppingtur. Hittade ett par underbart söta blåa tygskor från Fred Perry som jag så gärna ville ha. Det blev ett dilemma, så klart liksom. Storlek 38 var alldeles för stor och 37an klämde på tån. Får fundera ut något bra. Vill ju ha dem! Men jag gick icke hem från staden tomhänt!

Denna fiiiiiiiiiiiiiin fina sommarväska köpte jag från Lundbergs.

Kunde helt enkelt inte motstå den.

 

 

 

Mascaran som jag har använt i flera år och en ny upptäckt.

En primer från Loreal som tar bort det röda i ansiktet.

Först tänkte jag "yeye shore".

Provade den i affären (givetvis den man fick testa.. Eller? hehe. Var ju tvungen att prova. För vem tror på sånt?). Tro det eller ej men det funkade!!

Dem röda blemmorna från kinderna och ögonen disaperd. Otroligt men sant! Rekommenderar den starkt.

 

 

Jag har börjat gilla ringar skarpt! Hittade dessa skönheter på HM.

 

 

 

Bra köp!

 

 

 

 

 

<3

Mmm glass är gott!

 

BRAAAAIIIN FREEEZZZEE!!

 

<3

Carro, jag och Sarah.

Två dagar kvar. Det börjar pirra i magen mer och mer för varje dag som går nu! Imorgon är det frisering som står på schemat. Då ska jag minsann börja fota. (Jepp, jag räknar med att det blir fint). I två dagar ska jag vara en riktigt papparazzi. Och ni i min närhet får gärna också vara det. Dessa dagarna ska minnas för alltid.

Imorgon blir det även frisering för min del också. Jepp, jag vill också vara snygg. Sådan häst sådan ryttare. Sen ska allting putsas och fixas. Sadeln ska smörjas, schabraket ska letas fram, mina kläder ska dammas av och så vidare. Det kommer att bli en lååång natt.

Inför visningen har jag några problem.. det fetaste problemet är att man inte får ha ridbyxor och byxorna man bär måste vara vita..hur ska jag få på mig mina vita jeans som jag köpte för typ fem år sen som redan var för små när jag köpte dem?? Jepp, det återstår och se. Och nej, jag tänker inte äta mindre choklad. Och ja, jag har ett beroende. Och nej, jag tänker inte bli av med det!

Första bilden på Alpha.

Hur än idiotiskt detta låter så tänker jag ändå skriva det. Ibland är det faktiskt skönt att veta att man är precis som alla andra. Saker och ting kan hända alla även den bästa. Det jag tänker framför allt på just nu är Prinsessans Madelines break up. Om jag har förstått det hela rätt så var hennes fästman otrogen mot henne. Det har alltså hänt en prinsessa. Hade någon någonsin kunnat tänka sig det? Givetvis inte. Och personligen tycker jag det är så sorgligt. Blir så ledsen i själen när man hör sånt. Inte bara för att det är hon utan för att jag tycker det är en så hemsk sak och man mår så dåligt av det. Särskilt när det händer folk i närheten eller sig själv. Men nu återgår jag igen till ämnet.

Att prinsessan gör slut med sin pojkvän för han var otrogen är en självklarhet anser jag. För mig är prinsessor, prinsar, musik stjärnor etcetera, dem är helt enkelt inte vanliga människor. Men det är ju precis det dem är. Hur många skilsmässor har man inte hört om i musik världen? Dem kommer tätt inpå varandra, den ena efter den andra. Dem är också människor, precis som vi. Dem har också känslor. Även om dem tjänar miljonbelopp så är dem faktiskt inte mer än bara människor. Precis som du och jag. Det jag vill säga är att det kan hända alla. Vem som helst. Spelar ingen roll om man är känd eller inte. Har miljoner på banken eller inte. Vem som helst kan det hända.

Men då har vi nu kommit fram till att alla är människor är lika (på något sätt) och saker och ting kan hända vem som helst. Prinsessan Victora ska gifta sig. Hon är en prinsessa. Men som sagt vi alla är människor. Det kan hända oss också. En vacker dag kommer jag också att gifta mig. En dag kommer jag också att vara prinsessa för en dag. För vet ni vad? Vi alla är människor. Det kan hända vem som helst. You just have to beleive.

Okej, jag kommer att försöka förklara den här diskussionen jag och Ralph har i bilder.

Bild nr 1.

Tänk er att det ser ut såhär i ett badrum

och den rosa knappen är en knapp som man vrider på för att det ska bli

ljus i lamporna på toaletten.

 

 

Bild nr 2.

Förställ er hur Ralphs badrum ser ut.

Toaletten är intill väggen, intill den rosa knappen.

 

 

Bild 3.

Den rosa knappen trillar ibland av när man vrider på den.

Och eftersom Ralph är kille tar han givetvis inte ner toalett locket efter sig.

Föreställ er att toalettlocket är uppe.

Trots att den på bilden är nere.

 

 

Bild 4.

Bra.

Du inser vad som kommer att hända.

Knappen kommer att åkte ned i toaletten.

 

 

Bild 5.

Då är frågan.

Vem är det som ska ta upp knappen???

Jag eller Ralph.

Jag anser självklart att det är Ralph.

Det är hans fel att han inte tar ned toalettlocket som alla tjejer gör!!

Åh hjälp alltså. Ibland undrar man...(rätt ofta om vi ska var korrekta)

 

 

Det här med treårstestet kan delas in i två olika "fack". De ena är att det är en så stor hysteri över det hela. Hästarna ska tränas till topp, löshoppningen ska sitta som en smäck, dem ska glänsa så pälsglansen svämmar över, knopparna ska vara i perfektion, svansen ska vara sådär vågig fint tjock, man ska ha med sig en hel arme dit som kan hjälpa till, hästens rörelser ska vara perfekta och dem ska visa upp sin bästa sida. Jepp, det är såhär det ser ut i hästvärlden. Många strävar efter den där perfektionen som inte finns.

Det andra "facket" är på det sättet jag ser det. Jag ser det snarare som ett mål att kämpa för. Hästen ska vara inriden, den ska glänsa, den ska vara löshopad och den ska vara handskas med. Jepp, det är dem punkterna jag tycker är viktigast. Och självklart har jag min trupp som kommer att vara på plats och assistera! Men jag är nöd nu. Innan testet. Det kan låta konstigt men det är faktiskt sant. Alpha är inriden, går klockrent i alla tre gångarterna, har löshoppat 1.30 med goda marginaler och man kan handskas med henne utan några större bekymmer. Jag har uppnått det som krävs och jag har nått mitt mål.

Såklart ser jag ändå fram emot testen. Det ska bli kul att visa upp henne. Men jag har också i bakhuvudet att hon säkert kommer bli stressad och spänd där inne på Flyinges enorma arena. Och med det kommer hon antagligen inte att prestera på topp.Men det gör mig ingenting. Att åka dit med det bagaget vi har med oss. Att veta att vi kommer klara av att utföra alla momentet det är det som är det viktigaste för mig. Sen poängen får vi väl se. Jag vet att jag har en stjärna och för mig räcker det att veta att jag vet det.

Om en vecka. Om en vecka!!!!! Hör ni hur galet det låter?????????? OM EN VECKA ÄR DET TREÅRSTETET!!!! Det är detta vi har kämpat för i exakt ett år nästa vecka. ETT ÅR!!! Motivationen har aldrig varit bättre. Den är på topp!! Om en vecka, en vecka går väldigt snabbt. Kan inte riktigt fatta detta. I typ 342 dagar har jag pratat om detta och haft det som ett mål och plan. Om en vecka är vi där. Vi kommer att vara redo. Redo att visa vad vi går för. Tillsammans är vi starka.

Igår skulle jag sälja en dusch. Kunden började förklara att man måste kunna röra sig i duschen och så. Efter ett tag säger han:

"Ja, du vet ju själv hur det är när man duschar. För det antar jag att du gör?"

Man ska icke anta. Man ska veta.

Den 14 april 2009 var jag som vanligt inne på blocket och tittade på hästannonser. Det har jag gjort i många år och gör det fortfarande utan att veta riktigt varför. Jag gick inte i köptankar då och jag gör det inte nu heller. Nåväl så hitade jag en väldigt interssant annons. Ett sto född 2007 som var så söt på bilden att man bara ville krama om henne. Då kunde jag inte särksilt mycket om avel men det stod att hon hade bra stam och så stod det Alcatraz som pappa och Akribori som morfar. Jag letade upp dem på nätet och ojoj vilka hästar! Riktigt grymma hingstar med fina avkommor. Hästen jag hade läst om blev väligt intessant. Då jag hade uppkörning dagen efter bestämmde jag mig för att om jag klarade uppkörningen skulle jag åka och titta på hästen.

Det var då en himla tur att jag klarade min uppkörning och hade numera körkort. Jag körde ut en sväng till havet där jag höll annonsen frasmför mig och tänkte "detta ska bli min häst". Ringde till ägaren och hon var mycket trevlig och sa att jag kunde komma samma dag och titta på hästen. Sagt och gjort. På kvällen körde jag och Sarah till Blentarp och besökte det lilla pyret. Fin var hon. Uppfostrad, var hon inte. Det första hon gjorde när hon såg mig var att bita mig i huvudet (hon försökte nog ta mina solglasögon). Men återigen så var hon så himla fin!

Två gånger till var jag och tittade på henne och filmade henne och visade henne för folk i min närhet. Utan att jag visste ordet av var det veterinär besiktining på G. Hon gick igenom och innan jag visste ordet av skulle vi inom en snart framtid skriva kontrakt. Oops! Hur kunde detta hända?

Fredagen den 1 maj kom Alpha med transporten in på gården och lastades ut. Jag skrev på papprena och betalade henne kontant (har nog aldrig varit så nervös när jag körde vägen till stallet med alla dem pengarna på mig. Såg framför mig hur jag krockade men en annan bil och pengarna bara flög överallt. Ja, jag vet jag ÄR en dramatiker i huvudet) och helt plötsligt var hon min. Jag hade en alldels egen häst. Nu, snart ett år senrare, kan jag fortfarande inte förstå det faktum att jag har en alldeles egen häst. 19 år gamal var jag då och köpte min alladeles egna häst. Ju mer jag tänker på det ju gladare blir jag. Hon är min. Bara min. Min älskade Alpha

Att det är torsdag idag innebär givetvis att det är fredag imorgon. Vilket innebär att det löning imorogn. YEES! Typ en vecka för sent bara. Men med tanke på att det egentligen är på söndag (jaa, jag vet hur det går till) så är jag endå glad att det blev på fredag. Tror dock att jag behåller den svarta bilen tills fredag så jag känner mig säker med bensinen. Hehe. Som sagt jag är SMART.

Nästa gång ska jag skriva ett långt inlägg om Alpha. Pernilla ska "bara" skicka bilderna. Jaa, Pernilla det är en pik till dig:P