Lollo

Bokstavligen talat så är vi verkligen tillbaka och det känns helt underbart! För två veckor sedan hoppade Alpha sin första lokala hopptävling med min tränare och gjorde det kanon, felfri! Det var så kul att se och vilka språng hon fick till. Alpha har varit på boot-camp i några månader och det har verkligen gjort sitt och jag är så tacksam för allt. I söndags var det dags för Pay and jump för oss och det gick verkligen jättebra- vi var tillbaka där vi slutade för ett år sedan men med verktyg i bagaget som kommer hjälpa oss på vägen. I torsdags var det dags för hoppträning och jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ur bröstet när hindrena låg på 85 cm. Jag och Alpha har inte varit på de höjderna innan, vi har inte varit redo för det. Men då jag har oerhört stor tillit för min tränare så var det bara att bita ihop och vet ni vad? Vi klarade det med bravur! Är så oerhört glad att det äntligen börjar funka igen efter det hårda år vi har fått gå igenom. 2013 kommer att bli vårt år, jag bara vet det. 

 

 

Ibland förstår jag inte. Hur kan två saker vara så olika. Det är ju inte samma sak men det handlar om lika många poäng så det borde vara i stort sätt samma arbetsomfång men ack så fel man kan ha..

 

7,5 hp Organisation och ledarskap del 1

- 1 obligatoriskt tillfälle

- En artikel som skulle läsas

- Hemtenta, 6 sidor

 

7,5 hp Omvärldsanalys och marknadskommunikation

- ca 10 obligatorksa tillfällen

- Tre arbeten på två sidor vardera = 6 sidor

- Projektarbete del 1, á la 25 sidor

- Projektarbete del 2, á la 20 sidor

 

HUR E DET MÖJLIGT?! Ajja, är på sista delmomentet i projektabetet del 2 så det gäller väl bara till att härda ut..och  nej jag är inte bitter..bara en aaaning frustrerad.

Då har jag snart suttit vid datorn i tolv timmar med mina skolarbeten, med undantag för pauser givetvis. Känner att ögonen börjar gå i kors..På något underligt sätt känns det inte som jag kommer någonstans i arbetet. Jag skriver och skriver men ändå känns det inte som om jag kommer någonvart. Fast skriver jag så måste jag komma fram till målet någon gång, eller hur? Har "snart" skrivit hälften.. men känner att det får räcka för idag snart. 

 

I vanliga fall har jag absolut ingen tid till att följa serier på tv och jag tycker att det brukar vara väldigt stressande att följa dem, man blir liksom paralyserad och mår nästan dåligt om man missar ett avsnitt eller första delen innan pausen. Till min ära kan jag för tillfället följa två serier, Greys och The mentalist. Hänger på sista veckan för sen tar jag hem Alpha igen och då blir det inget följande av serier kan jag garantera. Men det gör inget- hästliv garanterat före tvn!

 

Jag klämde mitt finger i bilen häromdagen. Det rekommenderas inte. 

 

Min nya stickade rosa tröja hårade av sig så mycket så jag tänkte att det var bäst att tvätta den. Och hur många läser tvättlappen innan man stoppar in kläder i tvättmaskinen? Jag tror jag har gjort det en gång och det var inte denna gången. Något jag kom att få ångra. När jag tog ut kläderna som var i tvättmaskingen var inte bara den håriga tröja hårig utan all tvätt var hårigt! Kollade på tvättlappen och där stod till min förfäran handtvätt..just great! Så det blir till att rolla alla femtioelvatusen plagg som låg i just den maskinen. Tack för det!

I helgen var det tjejmiddag med utgång som var helgens höjdpunkt. Trevligt sällskap och goda drinkar. Toppen på kvällen var när vi anlände i en Hummer-Limmo till stortorget! Glammigt värre. Känner dock mig riktigt gamal när man i stort sätt är däckad en hel dag efter en utekväll. Fattar inte hur jag kunde festa flera dagar i rad och må tipptopp för bara några år sedan, ajja åldern tar ut sin rätt. Nu är det inte fest förrän den 25 december. Punkt.

 

Jag tyckte att ovanstående citat var riktigt bra. Och det stämmer verkligen. Många gånger under livets gång kommer man ställas inför svåra situationer och några som vi kommer känna att vi inte kan kontrollera. Okontrollerade situationer som kommer få oss att falla handlösa på knä. Men på något sätt så kommer vi att resa oss igen. Vi kommer att stå på fötterna igen. Många gånger kan det kännas hopplöst och högst tveksamt att man skulle resa sig igen, men det är något fenomen som vi männsikor har. Vi är starka, även när vi minst anar det.

Igår kväll var det stallet som stod på schemat. Nu när jag inte är i stallet lika ofta så uppskattar man det ännu mer. Det är så skönt att komma till stallet och bara tänka på det man gör där och då. Allting annat får liksom vänta ett tag. Kvällen började med att jag red ut en tur på en av min tränares hästar och trots att det småduggade så var det faktiskt ganska mysigt. Älskar verkligen att rida i skogen! Efter den ridturen var det dags för Alpha. Jag red fram henne och jösses vad hon var fin!! Hon var med mig, lyssnade på mig och hade ett himla fint steg. Helt underbart. Sen satt min tränare upp och hoppade henne. Avslutade med en bana på 90 cm. En mycket stolt matte stod på marken och beundrade det hela. Sprången i sig var det inte så mycket kvalitet i men eftersom vi inte har hoppat särskilt mycket på ett år så är jag nöjd och det blir säkert bättre bara efter några gånger. Det känns verkligen som  om vi är på rätt väg.

 

 

Idag har jag varit på Flyinge och tittat på unghästchampionaten. Stallets 5-åring var med och skötte sig kanon! En felfri runda, så imorgon håller vi alla tummar och tår att det blir en till felfri ritt så det blir final på söndag! Gud, vad man blir hoppsugen. Inte allra minst på att tävla..Men snart så kommer det med! Kollade resultat för unghästchampionatet för terränghästarna och den som vann 6-åringarnas var ingen mindre än Alphas halvbror (samma pappa), det ni! 

 

Det här med att inte veta. Hur ska man egentligen veta? Hur ska man veta att det är rätt? Eller att det är fel? Om man inte har någon magkänsla att följa, hur gör man då? Det som vi ständigt utsätts för är ett antal beslut som ska tas och på något sätt så är man tvungen att veta vad man ska göra och vad man ska ta för beslut. Det är liksom undermedveten skrivet att när någon frågar dig något, då ska Du ska ha ett svar. 

 

Jag försöker övertala mig själv att på ett eller annat sätt hamnar man där man vill tillslut, det är bara olika vägar dit. Kanske är det så, kanske inte. Det kan tiden bara avgöra. Men jag hoppas och tror att jag har valt rätt beslut och kommer köra på det, helhjärtat. 

 

 

 

 

Söndags kväll till all ära. Egentligen borde jag plugga men det står en alldeles för stor godisskål på soffbordet, eller rättare sagt för stor är den inte men alldeles för full är den för att kunna ignorera den, och jag hör att det är något ganska mer intressant på tv än det som står i min artikel. Av detta drar jag slutsatsen att jag drar mig härifrån och tänker den där tanken som inte är bra i alla lägen "det kommer en dag imorgon också" (hej, skjuta upp saker och ting). Men en sak är faktiskt sant. Det kommer en dag imorgon också.

 

Jag tänkte att jag en gång för alla skulle ta tag i det här med mitt bloggande. Men för det känner jag att jag behöver något nytt. Först tänkte jag byta bloggnätverk men sen tänkte jag efter en gång till och allt det jag har skrivit här är en del av mig så min andra tanke var att byta bloggnamn. Kan man det? Någon som vet? Typ Pernilla?

 

Jag skulle ta tag i det här och duscha- dels för att jag fryser och inte minst för jag faktiskt är smutsig. Men istället för att göra det så sitter jag och spanar runt på olika läckra klänningar. Vissa hade man verkligen kunnat döda för! Men sen blir jag ändå lack. Det finns så oerhört många fina klänningar men sisådär 98 % består av tuptops. Det är skitsnyggt, verkligen, men om man har en sådan kropp som jag har som inte passar i det då? Vad sjutton ska man då göra? Sen fattar jag inte varför jag inte passar i det heller. Men det blir helt enkelt inte bra. Så ja, jag är avundsjuk på alla er där ute som kan ha de där dundersnygga klänningarna som jag bara kan suckta efter. Nej, duschen var det ja..

Vaknade upp med världens träningsvärk i låren idag. Hade dressyrträning igår inför den där Knockouten som på något sätt ska genomföras på fredag. Idag har jag bättrat på min träningsvärk genom att rida ytterliggare ett dressyrpass och imorgon kommer ännu ett. Hela veckan består av ett eller två dressyrpass om dagen, har två hästar att rida till tävlingen. Utav detta vill jag ha sagt följande två saker:

1. Jag längtar mega-dunder-jätte mycket till Alpha kommer hem så det blir lättridning i traven och galopp i lätt sits. Även ett par hoppsprång hade suttit fint.

2. Jag kommer inte kunna gå efter denna vecka då det redan värker i hela kroppen.

 

Då veckan kommer vara fullproppad så ska jag ta mig i kragen och lägga mig i soffan med min psykologibok och mitt feta Marabou. Sen är det sömn för att sedan vakna upp imorgon och åka raka vägen till träningen :)

 

 

Jag vet inte varför man alltid inbillar sig att det ska vara en mjukstart när något börjar något igen. Det spelar egentligen ingen roll vad det gäller. Det kan vara att man kommer tillbaka till skolan, kommer tillbaka till jobbet efter sin semester eller att man går tillbaka och börjar träna igen. Man tror alltid att det ska vara lite sådär smålugnt i början och liksom mysa lite i känslan att man är tillbaka. Ack så fel man alltid har. Pulsen går upp på högvarv direkt, tusen saker som måste fixas och man liksom kastas rakt in i det. Lite som att bli kastat rakt genom ett fönster där splittret av glaset är lite som ett uppvak för en. Men på ett sätt kanske det är bra, bra att man inte får någon mjukstart. Jag försöker iallafall att inbilla mig det. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen direkt. 

 

 

 

Jag: Jag har shoppat idag. Jag skulle köpa ett par platta skor..

Ralph: Du SKULLE köpa ett par plattskor men..??

J: Jo, men alltså jag prövade de jag har tittat på länge men jag tyckte inte de kändes helt rätt, så..

R: Såå..?

J: Jag hittade ett par stövlar istället som satt jättebra runt vaden och de kostade liksom lika mycket och det

är ju jättemycket mer skin på ett par stövlar än ett par loafers så du måste ju ändå förstå att jag tjänade på det.

R: Jaha..men du behöver ju ett par platta skor! Jag fattar inte. Du säger att du ska köpa platta skor men kommer alltid hem med ett par med klackar, hur är det möjligt?

J: Jo, men liksom jag köper ett par billiga platta skor för typ 200.

R: Det kommer bli ett par dyrare skor..jag känner dig..så alltså har vi förlorat på det vilket fall..

 

Kommunikations krock mellan tjej och kille i vardagen. Men ni tjejer förstår mig, garanterat. Och det är ju så mycket roligare att köpa skor med klackar än utan!

Då var jag tillbaka igen. Jag trodde aldrig att detta skulle skrivas på min blogg eller från min dator för den delen men det är faktiskt skönt att sommaren är över. Tillbaka till skolan och tillbaka till ordentliga rutiner. Idag hade jag mitt första upprop, började en ny kurs idag och jag kände mig precis som ett litet barn som ska börja skolan. Nervös var jag men iallafall inte lika förvirrad som när jag började för ett år sedan. Nu känner jag ändå till hur det mesta fungerar och hittar hyffsat i byggnaderna, händer fortfarande att jag känner att de har gjort salar som i Harry Potter som bara finns om man tror på det.. 

 

Har införskaffat mig alla böcker så efter dagens lektion där vi fick läshandvisningar har jag redan börjat läsa. Tänkte prova att läsa läshänvisningarna som man ska den här gången. Vet inte riktigt om det funkar för mig. Tror att jag är en sådan person som tjänar bättre på att läsa det efter lektionen men tänkte att jag ska prova detta ett tag (blir väl tills jag halkar efter när jag upptäcker att det finns så mycket roligare saker att göra) så får vi ser hur det funkar. 

 

Jag är en sådan person som tänker framtid, framtid och åter framtid. Jag har redan klart för mig vart jag ska bo, vilket jobb jag ska ha och vad mina barn ska heta. För visa låter det helt sinnessjukt men för mig låter det helt naturligt. Av olika skäl så är jag en sådan männsika som blickar framåt. Har man varit på havets botten och kommit upp där ifrån så vet man att det blir bättre, i framtiden. Det är säkerligen däför jag alltid blickar framåt, har svårt att leva i nuet. Men det är något jag måste lära mig. Nu när jag inte längre ligger ihopkrupen på havets botten utan faktiskt står med båda fötterna på land och solen skiner på mig, då måste jag inte längre blicka framåt för att se ljuset. För ljuset har redan kommit till mig. 

När jag blir stor ska jag ha en jeep liknande sak att köra runt i. En vit och en svart. Typ en BMW X5 (hör på den ni). Tycker om maffiga bilar. Såg en fet bil här om dagen också. Hade definitift inte bangat att ha den stående i garaget.

 

JAAA, tack!

regnet öser ner utanför fönstret och på något sätt tycker jag faktiskt att det är rätt mysigt. Till och med det här att det håller på att bli höst på riktigt är skönt. Och vem kan inte låta bli att älska höstmode? Det kommer bli shopping till max! Något som var mindre mysigt var min ridtur igår. Helt plötsligt öppnar sig himmlen och det kommer stora hagelflisor ner från skyn. Det var inte bara jag som fick nog utan även Flisa. Hon ställde sig demostrativt med baken mot regnet och sen vägrade hon att gå. Jag förstår henne till fullo. Tillslut slutade det att regna så vi kunde fortsätta vår tur, helt genomvåta- om man hade kramat ur mina kläder hade man definitivt kunnat få ihop till en sjö, ändå ganska glada. Jag menar vem kan inte vara glad när man har nedanstående utsikt från hästryggen?

 

Egentligen tänkte jag lägga upp en sjukt ointressant bild på blommorna i mitt köksfönster men eftersom dem blev så blurriga, fattar inte varför jag inte kan hålla telefonen stilla, så bidde det ingen sådan bild. Sen tänkte jag också berätta hur faktiskt fint det är med blommor i fönstret. Haha, hur låter jag nu? Det dumma med blommor är ju att man måste sköta dem. Jag tycker att vattna dem är sjukt jobbigt och att plantera om dem finns inte på min karta. Men varför skaffar du inte plastblommor tänker ni då? Jo, för plastblommor är så äckligt fula plus att min mamma hade dödat mig som är en mer eller mindre blomfantast. Så det jag söker är blommor som knappt behöver vatten eller blommor som dör men återuppstår när de får vatten. Ingen kaktus mottages, jag har tagit död på e sådan också.

 

Istället för mitt köksfönster får ni hålla tillgodo med mitt senaste inredningsköp,

dessa superfina ljuslyktor från Cervera.