Konstigt
Jag borde vara glad, mina läppar borde le.
Jag borde sprudla av energi och glädje.
Men istället ligger jag stilla, blixt stilla.
Tittar ner på min kudde och låter tårarna falla.
En efter en, tills dem bildar en pöl och jag inte orkar mer.
Då somnar jag.

Kommentarer
Postat av: Camilla
JAG FINNS HÄR.
Trackback