Lollo

 

Lördagskvällen spenderades i Västra Hamnen med en picknick korg deluxe. Kassler med potatissallad, sallad, bröd, melon, jordgubbar och den nya Almondy tårtan med chokladmouse-MUMS! Självklart var Snuffe med och vaktade samt åt allt hon kunde komma åt. 

 

 

 

 

Då var det dags för kvällsveckan på jobb. Kan dock säga att jag är rätt nöjd med denna vecka eftersom lördagen går bort och jag jobbar kort pass på fredag pga midsommar- gött! Morgonen började med ett pass i backarna.. vet inte riktigt vad som har hänt med min kropp. För ca två veckor sedan ansåg jag mig själv ha hyffsad kondition och hyffsade muskler men det verkar ha blåst bort eller något så nu är det påét igen. Med andan i halsen tog jag mig iaf runt backarna med svetten rinnandes, bara så ni förstår känslan.

 

Och då var det helg! Yejj!! Jag "sov ut" enda till 6.15! Ajja, jag vaknade inte av en ilsken väckarklocka iaf och inte av de högt talande fåglarna heller, bara en sådan sak. Jag har kommit på mig själv att när jag vill gå fortare eller att bilen ska gå fortare då "lutar jag mig framåt". Alltså det kommer ju från att när man vill att hästen ska gå fortare så "lutar man sig framåt". Dock är jag osäker på om det verkligen fungerar med bilen, fast kanske. Foten på gaspedalen kanske blir lite tyngre när jag lutar mig framåt. Men jag kan definitift säga att det fungerar när man vill gå fortare. Man liksom bara skjutsas fram i vinden. Typ. Så. 

 

 

Då var denna dagen snart till sin ända. Och väckarklockan är ställd på den otroliga tidiga tiden 04.00. Förstår inte hur jag ska ta mig upp?!?!!!!!!. Och jag har dessutom inte gjort någon matlåda- ajja bajja Lollo. MEN jag har faktiskt duschat. Bara en sådan sak. På tal om något helt annat så har jag en undran. Det här med body butter. Jag Förstår Inte. Alltså helt seriöst det torkar ju aaalddriiig! I lördags kväll smorde jag in mig innan jag gick och la mig och när jag vaknade var jag fortfarande kletig och luktade på tok alldeles för mycket kokos. Varför? Är det såhär det ska fungera? Ska det aldrig torka? Verkar högst otroligt. 

 

Det är något speciellt med att gå hem på söndagskvällen efter att ha jobbat helg. Som en liten befrielse att nu är det över för den här gången och man får verkligen njuta. Och det ska jag göra när jag äter min feta chokladkaka. Fick en bukett blommor till som pryder vardgsrumsbordet- Love it! Okej, lite mycket blödighet men ändå!

 

 

Då var resan bokad till London, Yejj!! Till resan finns det en regel att följa. Och nej, inget som har med mat eller träning att göra i bemärkelsen att öka eller minska den. Regeln som gäller är att SPARA. Eh. Lättare sagt än gjort. Givetvis vill jag ha bra med pengar i London så jag kan go bananas. Men frågan är då hur jag ska lyckas med detta.. Det räcker att man går utanför dörren i stort sätt och vipps så försvann det hundra kronor hit och dit..Hmm..planen är att vara innelåst till semestern och endast gå till jobb och till stallet. Så ni vet var jag kommer att infinna mig de kommande 9 veckorna. 

 

 

Jag vill verkligen slå ett slag för Tyras blogg idag. Hennes så kallade "dagboks inlägg". Alla borde läsa och försöka förstå. Iallafall försöka. Det man inte ser och det man inte vet kan man aldrig dömma en annan männsika för. 

 

Det här med blommor. Krukväxter har jag redan konstaterat inte är något för mig. Eller jag tycker ju att det är fint och ser trevligt ut men att vattna dem kommer tyvärr inte att hända. Det här med snittblommor är så himla vackert! Jag blir liksom glad inombords när jag ser de fina blommorna på bordet i sin vas. Man sätter dem i vatten en gång och sen vet man ändå att dem kommer dö så det behöver man inte ha dåligt samvete för heller. När jag blir stor ska jag ha fina snittblommor hemma hela tiden. Då blir jag glad.

 

 

Då har man ääntligen SOMMARLOV i två hela dagar. Känns galet. Eller det som känns mest galet är att jag tog mig igenom det!! Att jag överlevde, det var inte helt självklart i alla lägen.. Men I DID IT!! Tjohoo på mig! Så dessa två dagar ska jag i stort sätt inte göra någonting mer än vad som faller mig in för stunden. Framförallt ska jag njuta och inte stressa. Det är dem enda reglerna jag har. Se på meningslösa tv-programm och läsa meningslösa skvallertidningar, är precis det jag behöver. Hjärnan ska inte behöva tänka. För nu har jag faktiskt SOMMARLOV.

 

Nu, eller jag vet inte om det var nu nu, så har forskarna kommit fram till att de som lägger upp bilder på mat kan lida av ätstörningar. Är inte det rätt självklart? Att det kan finnas ett sjukligt beteende bakom alla dessa bilder på mat som lägs upp? Det har jag vetat länge. Dock vill jag inte gå in längre på den diskussionen så jag väljer att hålla mig till mina teorier. Enligt min teori finns det olika katergorier av dessa människor som lägger upp bilder på mat.

 

Kategori glada Märta: Glada Märta är den person som väger lite för mycket och lägger upp bilder på hälsosam mat och skriver "Mums vad gott med inga kalorier" när hon i själva verket tycker att det är en pest och pina och äta maten och i själva verkat har en stor skål laddad med chokladpudding brevid. För låt oss vara ärliga, det är ingen som tror att glada Märta endast äter det hon visar upp. 

 

Kategori hurtiga Johanna: Hurtiga Johanna är den person som tränar på gymmet 8 dagar i veckan, endast äter LCHF och njuter av detta. Träning och nyttig mat är det enda som finns i hennes tankar och att ta en handfull med chips skulle hon aldrig drömma om. För det kan faktiskt "fastna på kroppen"

 

Kategori livsnjutaren Britta: Livsnjutaren Britta hon bakar bullar och har sig och delar gärna med sig av recepten. Hon är normalbyggd och alla av hennes läsare undrar hur sjutton hon kan äta alla dessa bakelser utan att vara speciellt rund. Men sanningen är den att hon bakar allt men att hon ger bort mycket till vänner och familj som den omtänksamma männsika hon är.

 

Kategori alldeles för smala Bella: Alldeles för smala Bella lägger upp bilder på riktigt goda måltider av diverse olika köttsorter. Dessvärre äter Bella inget av detta. I högsta mån så smakar hon en bit och sen ställer hon ifrån sig tallriken. Men alldeles för smala Bella visar upp maten så folk ska tro att denna trådsmala person faktiskt äter. Vilket hon i stort sätt inte gör.

 

Kategori förnekaren Lotta: I kategorin förnekaren Lotta passar jag själv in. Lotta är en person som lägger upp bilder på blandade måltider men helst de som innehåller socker. Och här kommer lite omvänds psykologi in i bilden. Genom att lägga upp bilder så är det lite som att "då äter jag inte det", fast endast i skrift. Självklart äter hon det och gärna två portioner extra. Men eftersom det finns på bild har hon ju inte ätit det. 

 

Det finns flera kategorier som jag kommer att återkomma till.

För att flykta stressen för en liten sekund är stallet den bästa medicinen. Igår red jag och Alpha ut och det var underbart! Vi red ut med två vänner och tacka vet jag draghjälp!! Jag behövde i stort sätt inte göra någonting för att hon skulle gå framåt eftersom hon var fast besluten att hålla samma tempo som de andra stora hästarna och eftersom hon hade fullt sjå med det fanns det inte mycket tid över att titta på annat, yejj! Alpha uppförde sig exemplariskt och i slutet var hela hästen lösgjord. Wow, vilken känsla! Och det bästa av allt var nog att jag nästan kunde njuta av turen. Det ni! En mycket lyckad dag i stallet och jag var så glad att jag tog mig i kragen och red ut med dem. Det kommer jag definitivt att göra om :)

 

Dagarna går i ett och jag gör inte mycker mer än att plugga, jobba, sova och äta. På den nivån är det. Några veckor till i olidlighet och sedan ska jag ha PAUS. Ska föräta mig på lite socker tror jag..så ögonen orkar vara uppe liiiite till. Någon sida till att skriva vore inte dumt. Såhär en lördags kväll i mitten på maj.

 

 

Hörde att det var Sveriges varmaste dag igår. Härligt att höra att den varmaste dagen redan har varit här innan sommaren har börjat..Ajja, jag åt glass med banan så jag förgyllde dagen iaf. På balkongen. Jag var iallafall ute lite!  

 

Ibland undrar jag hur jag tänker. Igår hade jag på mig en vit tröja och en kavaj. När jag kollade mig i spegeln precis innan jag skulle cykla hann jag få en känsla att det kanske var lite väl "dressed up" för att vara i skolan men det fanns ingen tid att göra ett ombyte. Hela vägen till skolan funderade jag på vad min ursäkt skulle vara om någon kommenterade min klädsel och jag kom på att "ja, jag fick ta kavajen istället för min jacka för den var i tvätten". Desto närmare jag kommer skolan desto sjukare förstår jag att det är att jag har kommit på en ursäkt för att jag hade "klätt upp mig". Varför i all sin dar skulle jag ha en ursäkt för det?! En ursäkt för att jag ville se lite bra ut?? När jag kom på mig själv blev jag riktigt irriterad på mig själv. I gymnasiet klädde jag ofta "upp mig" och inte fan hade jag någon ursäkt då och INTE sjutton ska jag ha det nu heller! Punkt.

 

 

 

Tårarna rinner sakta ned för kinden, jag vet att något fortfarande är fel. Fel. Jag försöker kämpa, försöker att hålla ljuset uppe. Ljuset i mörkret. Men sanningen är att jag har blivit mörkrädd. De som ska hjälpa, de som är kunniga inom ämnet, som man ger hela sitt förtroende till, de har vitt skilda åsikter och teorier. Själv står man förlamad på samma ställe. Efter många, många olika åsikter är jag mer förvirrad än när jag började. Det är obehagligt hur deras kunskap, eller okunskap?, sätter sina spår. Men det värsta är när de inte lyssnar, lyssnar på en när man har varit med från början. Från start. Och den som lyssnade gjorde det tuffaste uttalandet. Uttalandet som fick tiden att stå stilla. Stilla och se de senaste åren passera i revy. Men efter det kom hoppet tillbaka. Hoppet om att det kommer att bli bra. Hoppet finns där. Men jag måste hitta någon som lyssnar, lyssnar på min historia. Lyssnar på min känsla. Känslan om att det är något som inte stämmer. Inte stämmer alls.