Lollo

Jaha. Vet inte vad jag ska skriva. Finner inga ord för det bara. Detta ska inte bli något snyftar inlägg med "tyck mest som om mig" som överskrift för det tycker ja verkligen inte att det är. Vill bara inte att det ska gå olika rykten om vad det var som hände, för tillslut vet man inte vad det är som stämmer och vad som inte gör det.


Iaf så red jag igår. Det gick ganska bra..helt plötsligt blir min häst rädd för något och börjar steppa och gå åt sidan, "jaja, skärp dig" tänkte jag och manade på honom framåt. Han blev någerlunda normal för några sekunder tills han får ett utbrott. Börjar stegra, hoppa åt sidan och börjar bocka med mig. Försöker lugna ner honom men allt e förgäves. Han börjar skena med mig (galopperar så fort och man har ingen kontroll, det är hästen som har tagit över allt och man har inte en chans att säga til om något) är jättenära på att springa rakt in i höga hinder. Tänker: "om han springer in där kommer jag fan skada mig helt enormt" han väjer undan hindrena och kutar mot staketet. Min tanke: " Okej staketet kommer närmare, normalt stannar dom så jag trillar av "nätt"" Men nej han stannade inte. Han gör ett bocksprång och skenar igenom staketet och jag flyger av. Tanken: "Snälla inte mitt ben, inte mitt ben."

Ligger på marken och tittar rakt upp på himmlen. Tänker: "Nej, det här är inte sannt" och sen kommer smärtan och jag börjar gråta. Känner att jag har ont i min rygg och i sittbenen. Folk börjar komma och jag hör något om att dom ringer efter ambulans. Ja, och sen fick jag åka in till sjukhuset och bli röntgad. Efter några timmars väntatid fick vi veta att inget var brutet. Tanke: "TACK o lov för det". Så jag fick åka hem. Som ni säkert förstår är jag helt mörbultat och omtumlad och min rygg och svanskota värker som aldrig förr. Hade endå tur i oturen. Men det ordnar sig. Jag klarar mig alltid.

SÅ nu var jag klar. Tack mina underbara änglar för ni finns för mig, älskar er av hela mitt hjärta<3