Lollo

Känslan av att vara helt utmattad när man går och lägger sig och hur det värker i varenda muskel, sover igenom hela natten- så otroligt skönt. Känslan av att sitta på hästryggen och känna att det är där jag hör hemma- obeskrivlig känsla. Det är otroligt vad dessa djuren får en att känna. Och vad träningen får en att vilja fortsätta träna. Hästsporten är så mycket mer än en sport.

När jag har räknat ut en statistikuppgift som tar tre sidor i mitt häfte och den är rätt- den känslan kan definieras som underbar!! Roligt vad ett litet tal kan göra med en. Det kan ge en ett lyckorus men det kan också ge en, en förbanelse när det inte blir rätt. När det inte blir rätt efter ett flertal försök är mitt svar; fel i facit. Detta är det svåra med att plugga någon sorts matte på distans, man kan/får inte fråga läraren om hjälp, så därför anser jag att mitt svar är korrekt. Ska försöka ragga upp någon som har läst statistik i Januari som kan sitta med mig dag som natt och traggla in allt! Finns det någon där ute? Hoho?

 

 

När det kommer till mitt tålamod så måste jag säga att det i vissa avseendet riktigt suger. Inte när det kommer till träning och liknande där man bygger upp mål och kämpar sig dit. Tålamodet på den vägen är bra. Men när det gäller att man väntar på ett mail, sms etc. som har stor betydelse för ens framtid då vill jag ha svar NUU. Nunununu. Inte gå och vänta. För jag blir rent ut sagt galen. Eller galen är bara förnamnet. 

 

Hittade detta underbara recept i en skvallertidning, var bara tvungen att dela med mig.

Återkommer med smak och resultat.

 

För någon vecka sedan åt vi på en restaurang med buffé. Som jag har påkallat innan så ÄR buffé så Jag! Och just den restaurangen vi åt på har kinabuffé som inte är min direkta favoritsmak men eftersom dem verkar ha förstått det så har dem massa annat, så jag kunde också äta mig mätt. 

Första portionen bestod av detta, inget som liknar kinamat i mina ögon- men ack så gott!: 

 

Sedan rullade vi hem..

 

 

 

 

Ibland tänker jag hur schizofren min blogg är. Ena stunden är det deppigt, andra stunden är det en glad melodi blandad med humor och ibland är det pessimistisk, upprörd och arg. Men det handlar inte om schizofreni, det handlar om livet. Livet går upp och ned och ibland är känslan inte på topp och ibland är den det. Jag är arg/glad/ledsen, jag är mänsklig. Visst hade jag kanske önskat att jag kunde sväva på rosa moln hela året men om man bara känner lycka och ingen olycka, känner man verkligen riktig lycka då? Jag tror inte det. Precis som med kärlek. För att känna riktig kärlek måste man nog ha känt olycklig kärlek. Det är alltid lättar och härligare med lycka, och ja, det är bara du själv som kan bestämma hur du ska känna dig. Men yttre faktorer påverkar, sådana du inte kan styra över och som får en att känna allt annat än lycka.

Ligger långt efter med bilderna från London så här kommer ett litet regn.

 

 

Det dåliga beskedet efter det andra avlöser varandra titt som tätt och jag är trött. Trött är bara förnamnet. Jag försöker vända och vrida på allt men det går emot ändå. Jag vill att det ska vända, när kommer det att vända? Det måste vända, och det är snart.