Lollo

Här kommer två bilder från hur köket kommer att bli. Vi har äntligen gjort vår beslut att såhär ska det vara. Vår plan är att veta hur vi vill ha det innan vi sätter igång med renoveringen för då lär det vara Kaos. Skönt att redan ha bestämt i förväg hur vi vill ha det då. Men det är mycket jobb! Men det är så kul!!

Ikea katalogen och Ikeas kitchen home planer är min nya hobby! Jag bara älskar det! Att få öppna upp Ikea katalogen och tänka framför sig hur verkligen bra det kommer bli när det blir klart. Hur möblerna kommer att ta plats på golvet, hur färgerna kommer passa in så bra. Hur välplanerad vart enda litet bråte är. Vilken tid och möda det ligger bakom varenda centimeter.

Hur verkligen vårt, vårt hem det kommer att vara! Vårat hem! Jag kommer att ha mitt namn på dörren och det kommer verkligen vara mitt riktiga hem. Jag kommer pusta ut och kunna säga "nu har jag hittat hem". Att få säga dem orden och verkligen känna dem. Känna på dem. På varje bokstav, på känslan. Åh, vad jag längtar! Jag längtar så jag spricker! Känns som jag är som ett litet barn som längtar så oerhört mycket efter julafton till tomten ska komma. Exakt den känslan har jag.



Igår somnade jag med pärmen hårt kramad i min famn. I pärmen finns det papper på vårat framtida liv. På våran lägenhet, på vårat hem.

Det här med is i magen. Gaah, det gör mig galen! Kan uppdatera er med att jag fortfarande är ett nervvrak och därför vaknade för ca en timme sen, med en sömn på fem timmar och är pigg som en galning. Inte normalt! Men varför skulle jag vara normaaal?? Längtar till imorgon så galet mycket. Men allting kan hända tills dess så jag måste vara lugn och ha den där isen i magen. Fast den är smält sedan länge.

Jag borde verkligen börja blogga igen. Jag borde verkligen det. Både för att uppdatera er där ute vad som händer och för min egen skull när jag nu inte längre skriver dagbok. Ja, jag borde ta tag i detta.

I åtta dagar har jag och och mina kompisar varit bortresta på en camping i en husvagn. Och jag kan säga att jag aldrig mer kommer att göra om det. Det är helt enkelt absolut inte min grej. Jag är helt enkelt alldeles för bekväm och för pryd för det. Haha, det hade man inte kunnat tro. Jag som gillar att vara  smutsig och stökig. Men tro mig, det finns gränser, även för mig. Att behöva gå 100 meter till toaletten, att duscha i en mini urdålig icke kraftig stråle, att bo i en husvagn som är mindre än mitt rum med flera andra, gaah. Nej, det funkar icke för mig.

Men jag är endå väldigt glad att jag provade på det. Nu vet jag vad jag aldrig ska utsätta mina barn för i alla fall. Hehe. Plus att man har lärt sig väldigt mycket om sig själv. Det är så psykiskt påfrestande att bo så nära inpå varandra för en sådan tid. Ibland ville jag bara skrika. Och ibland ville jag bara krama om dem allesammans och säga att vi har det bra tillsammans. Alla är vi så olika men endå så lika. Och den gemensamma nämnaren, Hästarna. Det kan ingen ta ifrån oss.