Lollo

Måste ju bara säga at den bästa serien som någonsin har funnits är överlägset One Tree Hill. Nu tänker du säkert: Åh en sådan där överdriven ungdomssåpa som OC. Men skillnaden mellan OTH och OC är att OTH är så mycket mer verkligt. Alla har inte det så välställt och bor inte i enorma hus med hur mycket pengar som helst, ja jag vet de får ekonomiska kriser ibland där också.. Men i OTH där, där handlar det om det verkliga livet och man kan själv känna igen sig i alla de olika rollfigurerna.

I dagens avsnitt handlade det om hur en timme kan förvandla hela ens liv. Hur en timme kan göra något så stort. Och då började jag tänka vidare på det. En timme, en timme av ens liv.. När vi sitter i skolan inför en dryg lektion är en timme världens längsta mest drygaste timme. Men händer det en olycka inom någon minut blir timmen förändrad för hela vår framtid. En timme kan faktiskt förändra ens liv helt och hållet och man vet aldrig när förändringen kommer. Ett tu tre förändras hela ens liv och man hade ingen aning om att det skulle hända. Ibland till något bättre och ibland till något sämre. Det jag vill säga med detta är att en timme av ens liv har faktiskt betydelse. Oavsett om du vill det eller inte, en timme kan förändra allting i hela ditt liv.

One Tree Hill for life<3

Detta inlägg tillägnar jag en av mina bästa kompisar som just nu går igenom det vi alla fruktar när vi har tillåtit oss själva att älska en annan människa av hela våra hjärtan och själ. Att bli totalt krossad.

Någon gång kommer det att hända. Vi vill försöka glömma det men inom oss vet vi att någon gång mer det att hända. Det kommer att ta slut och någon kommer att få ett krossat hjärta. Hur mycket vi än undviker tanken så finns den alltid där i vårt bakhuvud och vi försöker skjuta undan den så gott det går. Men en dag så blir vår mardröm, som vi aldrig ville skulle hända, till verklighet. Då tårarna bara rinner och vi tror aldrig dem ska sluta rinna, och hjärtat det gör så ont så ont och det känns som om det aldrig kommer att bli bra igen.

Men när vi på senare tid har försökt repa oss och tittar tillbaka på det som förut var det ?lyckliga? förhållandet, då inser man alla fel och brister där var. Det kanske inte var så himla bra som man själv intalade sig själv. För nu, nu ser man det utifrån ur en helt annan synvinkel. Några av oss tänker säkert när vi tänker tillbaka på hur ens förhållande egentligen var: ?Hur kunde jag någonsin stå ut med de brister de fanns?? Men just när man är inne i det så ser man inte de. Det är bara dem utifrån som kan se de fel som finns och det är inte förrän vi själva är ute ur det som vi kan inse det. Det som vi trodde var ens drömförhållande var kanske inte lika bra som vi trott för vi ser det med andra ögon nu. Med ögon utifrån sätt.

Har ni någon gång känt att livet är ett spel? Allt handlar om att lyckas och att vara bäst, att få dem rätta korten och lägga dem rätt. Ibland går allt bra och det känns som om man spelar alla kort rätt men sen ett tu tre så vänder lyckan och ni lägger fel kort i varenda kategori. Ni förlorar mer och mer och utifrån sätt ser ni hur er egen värld går under och det finns inget ni kan göra åt det. Vissa saker kommer ändå att hända och ni kommer aldrig att få de kort ni vill ha för att ens kunna försöka hindra det som ni fruktar. Och när de fruktade är kommet och ni förlorar er själva i detta spel. Då känns det kört. Det känns som om vad man än gör så kommer det inte att blir bra, det kommer aldrig att bli som det var. Nej, bli som det var kommer det aldrig att bli men lyckan vänder. Även fast man inte tror det så kommer den göra det förr eller senare, när man minst anar det. Då kommer ni äntligen få de rätta korten igen och man är med i spelet igen. Och man känner glöden för att kämpa för någonting man verkligen vill. Det är den glöden vi aldrig får mista, även när vi inte får dem rätta korten.