Ett misstag
Ibland gör man väldigt korkade, rent ut sagt dumma saker som man ibland nästan direkt ångrar och ibland tar det en tid att inse vilket fruktansvärt misstag man gjorde. Visst man är ung och man lär sig av sina misstag. Sägs det ju i alla fall, dock tvivlar jag ganska mycket på det. Vissa kan säkert förändras men långt ifrån alla. Men för oss som kan förändras och inte göra samma dumma sak igen, låt oss då tänka efter en extra gång innan vi är på väg att göra precis samma misstag som man gjorde förut. Måste ett misstag vara något man ångrar? Annars skulle det väll inte kallas misstag. Eller? Det är nog olika beroende på vad saken gäller och vilken situationen är. Jag ber bara alla: Tänk efter TVÅ extra gånger innan du gör samma misstag igen som du redan gjort och ångrar det med hela ditt hjärta och själ. För de flesta vet nog hur det är att verkligen ångra något som man bara önskar man kunde ta tillbaka och få ogjort. Men gjort är gjort och går inte att få ogjort.
Sen gäller det bara att ta reda på hur man ska reda ut det hela. Och det kanske är just det som är det svåraste av allt. Ibland handlar det bara om en själv och då får man säga till sig själv på skarpen, men ibland handlar det om en eller flera andra människor och det är då det blir desto värre för då har man inte bara sig själv att tänka på. Utan måste ta hänsyn till andra också. Sen måste man våga ta steget att försöka ställa saker och ting till rätta. Vägen dit är inte lätt och människors drömmar kommer att krossas. Men tänk så skönt att få det ur dina tankar..
Ditt eget misstag du själv begick.
(www.vmbild.com/galleri/vatten/images/prev/prev25.jpg)
Det bästa i mitt liv
Igår var min sista tävling på ponny och det kändes faktiskt riktigt konstigt. Vet inte riktigt hur många år jag har tävlat, men det är tävlingarna man har sett fram emot mest och tränat för. Även fast jag har slutat att rida nu så betyder inte det att jag aldrig kommer att bröja igen. Och jag tycker fortfarande det är roligt att hålla på med hästar från marken. Även om jag inte är lika aktiv som jag var innan, inom ridsporten, så älskar jag det fortfarande. Har så många minnen från alla dagar, och dom kommer alltid att finnas med mig i mitt hjärta.
Jag och Nairobi<3
Alla är vi olika
Tänk ändå att 18 år av våra liv har gått. 18 år?det är ganska länge om man tänker efter. Men ganska kort om man tänker att många av oss har bara levt en femtedel av våra liv. Tänk så mycket vi har varit med om. Och många saker har förändrats till fram idag, och det tror jag är en del av det stora i livet. Att lära sig att saker och ting förändras och inte är som det alltid har varit. Vissa saker är bättre nu än då och mycket har man fått gå igenom genom åren. Vissa saker som gjorde oss så lyckliga minns vi som igår, precis samma som vissa saker gjorde att vi grät oss till söms varje natt under en tid och trodde aldrig att man skulle orka gå upp ur sängen. Men på något sätt är vi alla här idag. Alla har vi valt olika vägar att gå och det har inte alltid varit så lätt, men vi har tagit igenom oss det och varit starka nog för att klara det. Några finns alltid kvar i våra hjärtan och kommer alltid att göra det, medan vissa kom och gick. Det är olika, precis som vi människor är olika.
(www.white-eagle.org.se/bilder/syfte_lilja.jpg)
Förnuftet, magkänslan och hjärtat
Har ni någon gång haft den känslan att ni vill något så mycket men ni kan bara inte göra det. Det går helt enkelt inte. För mycket tankar och känslor är inblandade och det blir bara fel vad ni än gör. Fast man har bestämt sig för en sak gör man och säger man någonting annat. Man försöker tänka klart och tydligt men istället blir allt bara suddigt.
Vi har alla tre faktorer av olika slag att rådfråga i våra egna frågor och funderingar. Förnuftet, magkänslan och hjärtat. Alla dessa tre har vi alla i någon form. Vissa följer hellre sitt förnuft än sitt hjärta och vise versa. Men finns det något som är mer rätt än något annat? Finns det olika tillfällen då man ska förlita sig på någon av dem extra mycket?
När man väl har bestämt sig vad man ska lita på och vad man ska följa, vad ska man då ta sig tillväga? Finns det någon början? Hur ska man kunna ta sig samman och verkligen följa det man har bestämt sig för? Man valde ju av någon anledning just en av de tre faktorerna att förlita sig på. Det är bara man själv som kan bestämma vad man ska göra. Det är man själv som har makten över sina val, visst andra kan ge sina åsikter och vissa av dem påverkar säkert valen man gör. Men i slut ändan är det man själv som bestämmer och det kan ingen ändra på. Så länge man är tillräckligt starkt för att lyssna på sig själv, för när man har förlorat det, då är det svårare än annars. Men på något sätt gäller det att alltid hänga kvar vid det att det är man själv som gör sina egna beslut. Man har en alldeles egen väg att gå och den kan ingen förutom du själv bestämma hur du tänker följa den och vad du tänker göra med de hinder du stöter på. Ditt liv, din väg.
