Lollo

Tittar ni nedan på bilden till detta inlägg ser ni hur mitt rum ser ut i dagens läge. Jag tänkte ta en före och en efter bild men saken är den att det aldrig blev någon efterbild eftersom jag aldrig pallade städa mitt rum..man prioriterar andra saker istället för att ha ordning på sitt rum, i alla fall jag. Men visst det blir desto hemtrevligare när det är städat men samtidigt: Who cares? Inte jag i alla fall. Det mesta i livet handlar om att prioritera, prioritera det man tycker är viktigast just för stunden för att sedan ta tag i den man inte prioriterade just då. Vissa saker prioriterar man alltid i sista hand och tillslut blir det så att man faktiskt aldrig gör det. Men av någon anledning så väljer man ju att inte göra vissa sker förrän men absolut måste och då blir det oftast panik för att man inte har gjort det, exempel skolarbete. Man får en uppgift som ska vara inne efter tre veckor. I stället för at börja göra uppgiften så att den blir klar med detsamma skjuter man upp det sen sitter man sista dagen innan uppgiften ska vara inne och har knappt börjat. Då kommer paniken, men på något sätt lyckas man nästan alltid göra klart de dumma uppgifterna så de kommer in i tid och då kan man pusta ut. Planering och prioritering, nyckelorden i dagens samhälle. Något jag inte följer.

Okej, nu har mitt lugn börjat att sugas ur mig. Var på balkommitté möte igår ( JA, jag var tvungen att skriva kommitté så folk fattar att jag är med där =P ) och där tog vi upp att det bara är 8 veckor kvar till balen nu och allt måste fixas och så vidare. Och DÅ slog det mig att jag fortfarande inte har någon klänning!! AAAh PANIK!! Och 8 veckor, betyder endast 8 lördagar, vilket betyder att ungefär varannan är redan uppbokad vilket betyder att jag har ca 4 gånger på mig att hitta en klänning!!!!! OMG! Men det är faktiskt såhär att jag har ansträngt mig och letat faktiskt, men inte hittat något. Och jag har gjort en skiss på en klänning men sömmerskan som skulle se upp den sa att det var ett evighetsprojekt och skulle kosta hur mycket som helst. Men jaha! Och när jag gick till min mamma och visade min panik så det ändå hon säger är: Ja, jag har redan gett upp hoppet för din klänning. Du är alldeles för kräsen! Men hallåå tack för stödet!! Jaja, jag får ta tag i detta snarast möjligast!

Niiice=)

Vissa tider är det väldigt hektiskt i livet och man stressar sönder sig själv med allt man måste göra och man känner att man absolut inte har tid med någonting annat än mer ut av det som står på schemat. Ibland händer något oväntat, roligt eller dragsikt om vartannat och man känner känslan för stunden och man lever med den. Men nästa dag har man något annat att tänka på. Kanske har läget ändrat från att vara den bästa kvällen på länge till att bli den kvällen man bara vill glömma. Eller så har den sämsta dagen i ens livet fört något bra med sig så man bara inte kan sluta le. Ja, allt är för det mesta oförutsägbart, det blir aldrig som man tänkt. I vissa fall är det till och med bra och i vissa fall är det verkligen inte det. Olika från gång för gång. Men efter tomulter hit och dit så kommer ett lugn. Ett lugn jag aldrig har känt förr. Något i mitt huvud säger mig "Det kommer att ordna sig, det kommer att bli bra" och för första gången i mitt liv kan jag tro på denna känslan. Att det faktiskt kommer att bli bra. Leva i nuet och göra det man känner för. Inte behöva oroa sig för morgondagens händelser utan leva i det som gör just varje dag så speciell. Ja, det är så jag ska börja leva mitt liv..

Vem vill inte känna detta luugn??;)

Dem värsta och bästa stunderna, det är dem man minns<3