Lollo

Stockholm var helt underbart och det är verkligen en underbar stad. Trots att det finns väälldans mycket människor som trängs hit och dit och bilar som kör som jag vet inte vad så är det väldigt fint! Man kan se vatten hela tiden och jag tycker att det är en så rogivande känsla. Gamla byggnader som gör staden så mysig. Och så finns det ju hur mycket affärer som helst! Malmös gågata kan slänga sig i havet och Lunds borde knappt nämnas. Stockholm är shoppingstaden nummer ett!

Som slutsats säger jag att Stockholm är en väldigt fin stad och jag skulle absolut kunna tänka mig att bo där någon gång i framtiden.

Weeeiii framme!

 

Utsikten från rummet.

 

Slottet.

 

Bilden tillsammans.

 

Jag själv och mitt nya hem.

 

Min kärlek.

 

Båten som inte skönk.

 

Dem som vaktade vårat framtida hem.

 

Jag ville ha en pussbild. Det ville inte Ralph.

 

Ibland blev vi trötta på varandra och tog avstånd.

 

Tack älskling för en underbar resa.

Jag älskar dig!

WTF?!?!?!
Hela Stockholms resan har jag velat se bloggkändisar. Helst av allt Blondinbella. Jag har varit på jakt efter henne. Inget resultat. Läser nu att hon har varit och handlat på NKs matbutik i eftermiddag. WTF?! Det var ju där jag var. Buhuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu. Istället fick jag se Kissie..jaha ja.

Jag har blivit så hipp och köpt ett par jeans leggings (BÄSTA uppfinningen ever!! Tänk att slippa knäppa upp byxorna efter varje gång du har ätit. Istället bara töjs dem ut. LOVELY!) som är lite slitna, med meningen. Så gick ena tråden upp. Så tänkte jag vara smart och fixa ihop dem igen. Min tanke var ett löda ihop dem med hjälp av en tändare. Så brilliant! När jag hade tänkt på det ett tag så kom jag på att jag kommer ju elda upp hela byxan. Tur att jag tänkte två gånger till.

Jag känner att mina tankar har börja omvandlas. Omvandlas till positiva tankar. Tänker om lite och tänker att det inte skulle vara så dumt heller även om det inte skulle bli precis så som sin första tanke var. Det är en lång bit kvar men jag känner att jag är en bit på vägen.

 

Nåväl. Nu har jag gjort mig iordning och ska åka bil. Vet inte riktigt hur kvällen ser ut men idag är jag spontan. Spontan som en liten fiskmås. Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaak.

Jag ska till tandläkaren snart och nu har jag fått ett ryck och bestämt mig att jag verkligen ska börja ta hand om mina tänder. Jag menar man ska ju ha dem hela livet och det är på tok för dyrt att laga dem så nu blir det skärpning med det. På morgonen är det tandborstning och flour tablett som gäller. På kvällen är det tandborstning, tandtråd, lysterin och floutrtablett. Tandläkaren ska inte kunna säga att jag inte tar hand om mina tänder i alla fall!

Denna helgen är jag LEDIG. Alltså ledig är ett underbart ord och jag vet knappt hur man uttalar dem eller vad det innebär heller för den delen. Men det är så himla skönt. Idag ska jag börja med att träna Teakwando! Coolt va? Haha får se hur det går. Sen ska jag sälja min gamla sadel och sen rida ut. Perfect! Och imorgon har jag ingenting planerat. Så himla skönt. Ska bara göra det som faller mig in. Igår kväll hade jag och mamma en trevlig fredags syssla. Vi mockade ut hela Alphas box. Notera att hon har stått på bädd sen oktober. Det blev x-antal kärror men fint blev det!

Ni vet när man kör över ett gupp med en bil så låter det ju så "dång dång" att hjulen rullar över guppet. När man kör transport så hörs det "dång dång" (för bilen) och sen bara "dång". Jag har alltid undrat vart den andra "dånget" tar vägen. Nu vet jag. Hjulen är bara på en rad, nära varandra. Inte längst fram och längst bak på transporten. Ännu en ny upptäckt är gjord. Jag är nöjd. Smiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiile!

Nu har jag skadat mig två gånger på jobbet denna veckan. = INTE OKEJ.

Senario 1: Jag skulle skruva upp en sak. Först blev jag väldigt stolt att min chef gav uppdraget till mig. Hon tyckte nog att jag såg ut som en händig tjej. Jag försköte skruva in den där skruven och tryckte så den snurrade runt, runt, runt och runt. Väldigt fort! Men skruven ville inte gå in i plattan bara lite. Så jag tänkte att då får jag väl skruva ut den med handen. Tog på skruven och AAAAAAAAAAAJ!! Vad den var varm. Räfflor och blåsor på fingrarna. Inte okej. Någon annan fick ta över det jobbet. Och jag fick ha påster på mina fingrar.

Senario 2: Jag skulle hjälpa till att bära upp en duschvägg. Samtidigt höll jag en tjock penna i handen. Tog i plastsnöret som höll duschen och skulle bära upp den. Plastsnöret gick av och jag slog mig själv mitt på näsan med pennan så nu har jag ett fett märke på näsan.


DET GÅR BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA FÖR MIG!!!!

Det är en så speciell känsla. Något jag aldrig liknande har känt. Varje ny sak vi gör är det tillsammans. Det är första gången för henne och jag ska lära henne. Det är en riktigt häftig känsla! Det som har förtrollat mig mest är hur fort det går. Hur fort hon faktiskt förstår vad hon ska göra. Ibland går det rysligt fort och det är precis som om hon har tänkt på det över natten och börjat gilla tanken. Riktigt roligt.

Man märker även att en unghäst är lite som ett barn. Alpha har nämligen börjat trotsa lite ibland och det är ju helt naturligt. Vem vill inte testa gränser liksom? Det är inga stora trots men jag förstår att hon försöker testa mig. Och då är det till att visa vem där är som bestämmer och faktiskt mer eller mindre förklara att hon faktiskt kan det hon ska göra.

Det väldigt speciella med Alpha är också att hon är väldigt modig och tuff. När vi rider ut så är det hon som går först och det är hon som går förbi dem "läskiga" sakerna när ingen annan vill det. Låter det inte nästan som en fälttävlans häst? Vi får väl se.