Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gör ont.

Så, nu är maten till den lilla krabaten inhandlad och hon fick även en fin lila grimma. Känns helt konstigt att gå och handla sånt, känns lite som man ska få en bebis i familjen och det är ju faktiskt nästan så. Mamma är typ helt i extas och springer runt på jobbet och berättar att hon ska bli hästmormor. "Bara" typ 53 timmar 19 minuter och cirka 48 sekunder kvar, hihi.


Häromdagen så åkte Sarah med mig och hon tyckte nog inte jag körde särskilt stabilt..Känns ju bra att jag har haft min körkort i snart tre veckor och redan har tappat känslan. Hon klagade på mitt val av växlande, hehe. Men liksom jag brukar ha ganska hög musik så då hör jag ju inte hur motorn låter så jag brukar växla ner när bilen börjar skaka. Jo, men det låter väl stabilt? Sen är det sån härlig känsla att stå vid rödljuset, först och få rivstart och komma före alla andra. Tävlingsmänniska? Javisst, men sen håller jag faktiskt hastigheten tillskillnad från alla andra som kör bil i Malmö. Jepp, lagliga Lollo.


Mitt kall kanske?

Om du bara visste..

JAAA.

Hon gick igenom!! Min lilla sötnos Alpha. På fredag blir hon min och då kommer dem första bilderna upp på mig och henne. Overkligt, det är det ordet jag får fram. Samtidigt som jag känner lycka, en av dem högsta lyckorna jag någonsin har känt. Som sagt på fredag, jag längtar.


I ju med hästköpet kände jag att då får jag ta lite extrapass på Bauhaus så här jobbar jag häcken av mig. På torsdag har jag jobbat elva dagar i streck och sen blir det jobb på söndag igen. Om jag inte ska leva på vatten och bröd typ så får jag minsann göra så. Tänk när jag kommer titta tillbaka på denna tiden om tio år, då kommer jag nog inte fatta hur man kunde jobba helger. Men det är så man får göra när man ännu inte har någon utbildning. Tragiskt men sant. Men vad gör man inte för sin häst?


Följa hjärtat eller hjärnan?

Alltså nu har jag fått nog. Jag brukar inte önska människor något ont men nu har det banne mig gått för långt! Nu hoppas jag faktiskt att det inträffar för det du gjorde är inte okej, någonstans. Vad hände med att vara en god förebild? Nej, nu får det vara nog. Minns inte när jag var såhär arg sist.


Nog om det. Vet ni vad jag ska idag? Jo, jag ska veterinär besiktiga mitt lilla föl, eller än är hon ju inte min men förhoppningsvis i denna vecka. Alltså, jag är inte nervös eller någonting. Kan nog inte fatta att det är på väg att hända, det känns så overkligt på något sätt. Att om några dagar står jag förhoppningsvis som ägare. Ägare: Louise Dalerhult. Ja, det låter bra och det känns bra.


Mumsigt

Imorgon är det fett ös medvetslös! Eller ja, inte medvetslös men fett ös ska det minsann bli. Jag och några av mina vänner ska på studentfesten där tio korridorer har fest, sjukt kul. Jag hoppas på en kanonkväll med mina vänner. Och Filip har äntligen tatt sig i kragen och fyllt en vattenmelon med vodka, mums! Camilla frågade mig vad jag skulle dricka så gav jag henne en sådan där blick som säger allt. Hon skrattade lite och suckade sedan uppgivet och sa något liknande med att "när ska du gå vidare från din vodka/BRAVO apelsin juice?" Jadu, min vän. Den dagen jag börjar dricka något med kolsyra eller när jag blir bjuden på en godare drink av någon hunk. Tills den dagen kommer, så håller jag mig till min vodka/BRAVO apelsin juice.


Ur boken Små citroner gula:


"..men det var en sak att sakta, millimeter för millimeter, komma över honom. En helt annan att gå vidare. Inte bara att desperat slänga sig i armarna på någon för att bevisa sin självständighet, utan att bli kär. I någon annan. Tanken kändes fortfarande absurd"



Tack för dem varma välbehövda kramarna igår av mina underbara vänner. Vad skulle jag ha gjort utan er?


Det är en lång väg att vandra.

Då har jag snart haft mitt körkort i en vecka och det är verkligen underbart! Snacka om att man har sjukt stor frihet och kan göra vad man vill precis när man vill, lät precis som singellivet.. Men ja, i vilket fall så drar den ju hur mycket bensin som helst och pengarna skenar iväg! Jag tankade full tank på torsdagen, fick tanka igen på söndagen, jaha på fyra dagar körde jag alltså upp 500 spänn. INTE OKEJ! Så nu blir det skärpning. Tar mig till och från jobbet men sen får det räcka. Kan jag cykla så får jag banne mig göra det.


Kan inte fatta det, ena dagen fanns det bara i mitt huvud och jag var hur glad som helst, några dagar senare låg jag och grät för det verkade inte alls funka och nu verkar det som om det blir besiktning nästa vecka ändå! Nu är mina känslor blandade, man vågar ju inte hoppas alltför mycket ifall det inte blir som jag har tänkt. Men OM det skulle bli så, så skulle jag bli världens lyckligaste Louise. Jag håller tummen.


 


Du och jag<3
Klockrent med skylten brevid oss! Haha

Hit by a train

Nu är jag trött på det. Riktigt jävla trött.

På några ögonblick, på några sekunder kan allting förändras. Det är läskigt om man tänker efter. Känslan kan vara underbar, en sekund senare när några ord är sagda är allt förstört. Tänk att några få ord kan ha så stor betydelse. Liksom ord. Några bokstäver som tillsammans bildar ord, som bildar meningar. Som sedan bryter ner en männsika totalt. Ja, ord och meningar kan vara kraftfulla. Så kraftfulla att man ramlar omkull.

Vissa misstag kan rättas till, andra inte. Men det går aldrig att få det ogjort.

Känns som denna veckan kommer gå i en rasade fart! Måste sätta mig in i detta med försäkringar hit och dit, veterinärbesiktning och röntgen, stallplats, bete, bilen ska besiktigas, måste till banken osv osv. Sen ska jag träffa några kompisar i veckan och i helgen blir det jobb och fest, weeii. Längtar riktigt mycket, till festen, jobbet hade jag gärna sluppit om jag hade fått pengarna ändå men så bra är det givietvis inte. En fullspäckad vecka, me like. Men så kom det vanliga problemet med fester: Vad ska man ha på sig? Haha, jepp där låter jag riktigt ytlig men vad sjutton man vill ju vara fin. Antingen blir det shorts, linne och något skärp eller så blir det kjol och linne eller så blir det jeans och någon tröja/linne eller så blir det leggins och någon lång tröja. Låter som jag kan bestämma mig va? Jaja, det ordnar sig. Festa ska det i alla fall göras och det är hårt det!




Jag begär inte att du ska förstå. Men försöka att förstå har väl aldrig skadat?


She holds a key

Denna helgen = underbar.

I fredags var jag och tittade på sötnosen igen och filmade så min tränare kunde säga vad hon tyckte om det lilla fölet. Denna gången var hon mycket mysigare och keligare. Men fortfarnade med mycket liv och rörelse. Folk säger att jag är galen men jag kallar det att följa mina drömmar och göra allt för att uppnå dem. Så snart får förhoppnignsvis Snuffe ett syskon, i juför sig i ungefär åtta gånger störra version än sig själv men ja, ett syskon iallafall =)

Lördagen började med en tur i bokskogen, mysigt. På kvällen var jag och Camilla i Lomma, mysigare än mysigast. Satt och tittade på solnedgången, någon spelade skön musik och vi åt våra mums mums. På något sätt vet man att man passar ihop. Jag vet att jag och Camilla passar, vi tänker precis lika dant och vi har varit med om liknanade saker i livet. Våra band är starka<3

Idag var det hopptävling med Flisa! Första klassen resulterade i fyra fel, totalt mitt fel. I andra klassen blev vi dubbelnolla! Tyvärr räckte inte tiden till placering, men nu är vi på gång igen och jäklar vad vi var tagagde! Nu kör vi på igen Flisa, starkare än någonsin.



Min absolut bästa vän Lizette






Camilla<3


Jag och Flisa<3



Min högsta önskan

I helgen kanske min högsta önskan går uppfyllelse,
 det känns overkligt att det faktiskt kan bli så.
Åh, det hade varit underbart.
 Det hade passat så bra nu, det hade varit perfekt.
 Jag hoppas på det bästa och önskar lite extra att det blir så som jag vill.


Snabba bud

Aw, hon är så söt! Jag hoppas innerligt att detta är början på en underbar saga...

I natt sov jag faktiskt riktigt bra, händer inte alltför ofta men det var riktigt skönt. Vaknade av mig själv klockan sex, Snuffe kom och gosade lite, jag låg och funderade lite sen bestämde jag mig för att gå ut och gå en runda innan det var dags för jobb. Det är okej att gå men det ska bli så skönt när jag kan springa på mornarna, känns liksom mer som man får något ordentligt gjort då. Så nästa vecka ska jag och min moster ta oss i kragen och åka till löplabbet och köpa dem perfekta joggingskorna. Klarar mitt ben då inte av det så är det ju inte skornas fel iallafall och DÅ ska jag gå till en sjukgymnast och göra min mamma glad. Har någon något tips på någon bra sjukgymnast? Jag har bara haft dåliga så jag antar att det är det som får mig att inte vilja gå dit. Känns ju liksom inte lönt att gå dit när det inte blir bättre och dem behandlar en som om man vore en gamal tant och orkar lyfta på benet tre gånger och sen borde man vara dödstrött. Nejnej, det är inte rätt för mig.

Starkt psyke, innerst inne.

JAG KLARADE DET! Yes box jag klarade mitt körkort idag! Weiiii. Hihi. Har redan varit en stund på stranden och bara tittat ut över havet... Efter jobber så blir det först att åka och  titta på ett föl och sen blir det kvällsmat på BK. Allt med stallfolk, underbart! Det komiska i det hela är att jag bokade en privat uppkörning samtidigt som jag har gått på körskola, utan att säga till min körlärare att jag har bokat uppkörning, hehe. Min körlärare har liksom inte ens nämnt något om uppkörning utan bara frågat om jag läser teorin ordentligt och så går jag och klarar körkortet ändå! Bevisar det då att jag faktiskt kan köra och att dem bara är ute efter pengar eller att jag hade tur och en riktigt bra dag? Jag står dock fast vid det första alternativet. Men inget jag behöver grubbla på för nu är den körkortsmilstolpen tagen!


Antingen brister eller bär det

När det känns hårt och det inte går som man vill kan man antingen bara ge upp eller så kan man kämpa för det lite hårdare. Det brukar inte vara ett svårt val för mig. Det som är värt att kämpa för, kämpar jag för och ger aldrig upp. Men dem senaste gångerna när något tar emot har det känts helt hopplöst och jag känner mig maktlös, som om jag ändå inte kan göra något åt det.


Igår tittade upp på min vägg där mina rosetter hänger och fick mig en riktigt tankeställare. Rosetterna hänger faktiskt inte där av en slump, dem hänger där för jag tillsammans med Akleja och flera andra hästar har kämpat oss till dem. Dem hänger där för jag faktiskt har lyckats några gånger. Hästar och ridning är så mycket mer än en del i livet, det är en del av mig. Så nu ska jag hitta gnistan igen och ge järnet och förhoppningsvis hittar jag min lilla stjärna imorgon kväll, hihi hemlis hemlis.  



KONSER

Yees nu är våra biljetter köpta!
Den 7 juni ska jag, Camilla och Jullan se på GAVIN DEGRAW! ÅÅh, kan det bli mer underbart?!


When it was good

Då var ledigheten slut för denna gången. Eller ja ledig och ledig, inte i helgen i alla fall när jag jobbade på Bauhaus. På ett sätt var det ju bra att det var denna helgen för jag fick ju ändå två lediga dagar men samtidigt hade det ju varit extra skönt med en långhelg. Men men inte mycket att göra åt.


Återigen till min utbildning. Ja, jag vet ju vad jag vill gå för program men sen var det ju problem att jag vet att jag inte kommer komma in i Lund så jaha vad skulle jag göra då. Då kom det ju upp massa tankar att jaha då måste jag flytta, ska jag göra det redan nu till hösten? Osv osv. MEN så kom vändpunkten! Det finns förhoppningsvis två förslag som kan lösa mitt problem. Ett alternativ är att jag påbörjar utbildningen någon annanstans än i Lund och bor där ett år och sedan flyttar tillbaka andra året och förhoppningsvis kommer in andra året i Lund på programmet. Ett annat alternativ är att man kan tydligen börja nästan vilket ingenjör program som hels, vilket jag har hört, för första året är nästan likadant på alla ingenjör utbildningar och sen kompenserar jag med någon kurs så hoppar jag in på mitt program andra året. Låter inte detta perfekt? Jo, för det gör det. Så idag ska jag jaga syon som en idiot, jepp jag vet, jag är alltid ute i sista minuten. Men jag känner att man måste göra lite sport av det hela liksom.


.

Jag ska springa, springa tills jag stupar. Sen ska jag springa lite till.

En tanke

Dem flesta har säkert hört om den hemska bilolyckan i Staffanstorp igår. Först var det tal om att det var ungdomar men senare kom det fram att det var en hel familj i bilen där pappan och två söner dog men mamma klarar sig, är det jag har hört iaf. Det är så fruktansvärt hemskt när sånt här händer och att det händer. Tänk liksom mammans liv, hur hela hennes liv förändrades på en millidel av en sekund och för dem andra som dog. Helt plötsligt tog livet slut. Med detta inlägg vill jag tillägna en tanke åt familjen i olyckan och åt alla som någon gång har förlorat någon som man känner.

Sorgen försvinner aldrig, det blir en del av en som man bär med sig.




Memories past by

Jag ställde ju in min hoppträning igår och istället så tänkte jag köra intervallträning för det är så grymt kul men ordentlig som jag var så red jag ett riktigt hårt dressyrpass istället. Vet inte riktigt vad som flög i mig..  När jag väl hade övertalat Flisa att man kan faktistk kan gå fint fast det är jobbigt så gick det riktigt bra. Men jag känner träningsvärken i ryggen idag inte är att leka med alltså! Shit. Men det är skönt med träningvärk, då vet jag att jag i alla fall ansträngde mig.

Snart är det ju påsk och ja, jag tänker inte skriva vad jag tycker och tänker om det för det skulle bli alldeles för tråkigt. Men någora positiva saker med denna påsken är:
1. Man FÅR käka massvis med godis utan att behöva känna sig onyttig, jippii.
2. Några av släkten på mammas sida kommer hit på fredag, weii.
3. Det blir ingen påskmiddag med pappas släkt denna påsken, weii.




En viktig upplysning

Om du kör på ett mufflonfår måste du omdelbart meddela polisen.

Make a change

Idag ska jag göra något jag aldrig har gjort förut. Jag ska ställa in min hoppträning för att jag ska plugga. Har ni hört på maken? Det har aldrig hänt innan men det är nog bäst så. Ganska komiskt ändå att när jag gick i skolan och ibland hade fyra prov/uppgifter i veckan, då fanns det inte en tanke på att hoppa över en träning men nu när jag har ett prov, teoriprov, denna vecka så hoppar jag över. Jaja känner att jag inte riktigt har läshuvet med mig så det blir nog bäst såhär.


Något annat ovanligt som jag också ska anmäla mig till en dressyrtävling nästa helg. Vad är det som händer med mig egentligen? Jadu, jag vet inte riktigt.


Soffan var och förblev hel

Till en början vill jag bara säga Tack till alla som förgyllde min helg! Ni är underbara. Och soffan var hel. Det var nog tur för mig det annars hade det nog varit nära slutet för mig, kanske inte riktigt så illa men inte långt där ifrån. Det enda som gick isönder var en skål och såklart var det en skål som var av ett särskilt märke..Vi har verkligen inga jättedyra saker i köksredskap men jo, så klart den skålen. Men jaja, det hade kunnat hända när som helst. Jag var verkligen överallt och ingenstans kände jag. Haha men det är så det ska vara. Pratade, dansade och natten avslutades med att ligga på studsmattan med J och titta på stjärnorna, underbart. Önskade att tiden kunde stanna för ett tag.


Jag och Umka är powerwalk kompisar och här är det verkligen i racerfart som gäller. Inte alltid så lätt att hänga med men jag gör ett tapper försök. I lördags när vi var ute och gick var det så fint väder, jag kunde ha t-.shirt på mig och bara gick med ett leende. Det är det här jag har väntat på hela vintern. Det är i dessa dagar då all möda i vinter verkligen är värt det. Det är underbart. Nu ska vi se till så du blir frisk min vän, det kommer bli bra.


Vännerna och hästarna, det är därför jag lever.




'
Jag, Flisa och Hanna.

.


Ett leende som är till för att stanna

Då jag alltid brukar skriva om min helg på fredagar får jag väl fortsätta med denna tradition, fast än jag brukar hata de flesta traditioner. I vilket fall som helst så hoppas jag på en riktig kanonhelg denna helgen! Ser fram emot att träffa några av mina kompisar och ha en riktigt trevlig kväll och natt på lördag. Den kvällen ska jag vara lycklig, glömma alla bekymmer och funderingar och bara gå runt med ett leende på läpparna och skratta och vara glad. Leva i nuet, för en dag.



Skratta eller gråta

Torsdagar brukar innebära att jag tränar tre hästar och kalorierna bara rusar iväg. Men igår var det annorlunda, då red jag inte en ända. Kändes faktiskt konstigt men så var det, så passade på att köra så mycket som möjligt. Dock gick det väl inte så jättebra ibland..I malmös storstad fick jag tvärnita för ett rödljus för jag trodde att bromsen tog bättre än vad den gjorde..
Pappas kommentar: AAAh, alltså jag hoppar av bilen nu Louise och går hem! Det e f*n så mycket säkrare.
Jahaja..Inte så stabilt. Men jag skulle ju bli mer bestämd i min körning sa min körlärare ju, fast kanske inte åt det hållet i ju för sig. Men men.

Sen har även jag fallit för trycket att gå på sådan där studio där dem fotar en och sminkar en. Ja, jag tänker då absolut inte bli modell, inte för att jag någonsin har funderat på det men ändå. Visste inte om jag ville sjunka genom gjorden när jag stod framför kameran eller skratta ihjäl mig. Resultatet kommer senare. Sarah ska vara modell nästa vecka på studion för hon är så vacker. Grattis min vän!<3


Just stop, please.

Alltså kan man få hjälp med sina störda drömmar eller? Jag skrev ju i förra inlägget att jag hade gått upp mitt i natten för hemtelefonen hade ringt och Snuffe hade börjat skälla, för att titta på bilen. Men nej det hade jag tydligen inte alls gjort. Pappa hade inte ens ringt för han kom hem så sent. Alltså jag hade kunnat svära på att jag hade gått upp. Faktiskt ganska läskigt. Drömmarna blir värre och värre. Dem måste få ett slut.


Idag är det ju första april och som vanligt måste jag ifrågasätta sådana här dagar. Varför finns den liksom? Så sjukt onödig och det är ju inte ens kul när skämten bara blir grövre och grövre. Lyssnade på NRJ imorse då dem ringde SOS alarm, på skämt. Vad e det för SKÄMT?! Tänk på alla tonåringar som lyssnar på det och tycker det är lagom coolt och som kommer göra samma sak. Hörde en gång att 8 av 10 samtal till SOS bara är på skämt. Har folk inget liv eller?! Nej, det verkar ju inte så i alla fall. Men jag hoppas innerligt att det var ett skämt att dem ringde till SOS. Verkligen ett jättekul skämt, eller inte det neh.



Ett skämt ska vara roligt så man kan skratta åt det.