Lollo

Ingengör, ekonom, ambulansförare, ridlärare, ja yrkena är många att välja mellan. Men vad ska man välja att jobba med när man blir stor? Det är en fråga jag brukar ställa mig ofta. När jag tänker på att några av mina vänner redan har påbörjat sin utbildning av det dem ska jobba med i resten av sitt liv, då blir jag panikslagen när jag tänker på att jag inte har någon aning om vad jag ska plugga till. Men det är svårt det där. Hur ska man kunna bestämma sig när man är 20 år vad man vill bli och spendera sitt liv på. Hur ska man ens kunna bestämma en sådan sak? För att kunna reda ut någorlunda vad jag vill bli så har jag några kriterier för mitt arbete.

•-         man ska tjäna bra med pengar på det

•-         det ska vara varierande

•-         man ska få klä sig snyggt

•-         det ska kännas att man gör något betydelsefullt

•-         det ska vara hektiskt

Finns det något sådant här jobb som passar mig tror ni? Någonting måste det ju finnas där ute för mig. Det gäller "bara" att komma fram till vad. Redan när man var liten hade man stora drömmar om vad man skulle bli när man blev stor men åren så inser man vissa saker. Först ville jag bli prinsessa- insåg att man var tvungen att födas till det, sen ville jag bli proffsryttare- den drömmen kvarstår men man har insett att ekonomin att komma upp till toppen på en gång finns inte, det senaste yrket jag ville bli var veterinär- jag vill fortfarande rädda djur men att läsa om mitriokondrier, cellplasma och citronsyracykeln hit och dit, det är inte min grej helt enkelt. Men någonting ska vara min grej, vi får väl se. Om ett eller två år vet jag förhoppningsvis vad jag vill för då tänker jag söka in, men till dess är det lång tid så nu ska jag sluta med min panik över mitt yrke och göra lite sånt jag vill nu. Inte lönt att panika över ett yrke som jag ändå ska hålla på med i typ 30 år i mitt liv med nu. Det kan jag göra senare.

Kanske brandkvinna?

Dem senaste dagarna har jag haft så sjuk huvudvärk. Konstigt. Funderar på varför det kan vara så och det ända jag kan komma på att jag har gjort annorlunda är att jag sitter framför datan 8 timmar varje dag på jobbet. Sämre syn? Jag hade ju glasögon när jag var liten men det växte bort. Jag kan inte ha glasögon, det funkar inte och ännu mindre kan jag ha linser. Tycker det är så fruktansvärt äckligt att hålla på med ögon att jag får rysningar bara av att tänka på det. Kolla, nu gjorde jag det igen, jag gick händelserna i förväg. Suck på mig själv. Jag ska börja med att dricka mycket vatten, det kanske hjälper. Det är i alla fall värt ett försök.

Om det skulle bli nödvändigt så ser man iaf smart ut..

Ibland går människor verkligen en på nerverna och man blir så fruktansvärt frustrerad. Det man borde göra i dem lägena är att ta ett djupt andetag och tänka "Är personen i fråga värd min energi som jag lägger på detta?" I 99 % av alla fallen så är svaret nej och av dem 1 % som är värda den energin, då får man hålla ut. Men i alla andra fall så borde man lägga det åt sidan och lägga sin energi på något som är viktigare. Detta vet vi alla är lättare sagt än gjort.

Alla vill vi uppnå våra drömmar och mål, alla har vi någon storts strävan att uppnå dem i livet på ett eller annat sätt. Får man chansen att uppleva sin dröm så för mig är det en självklarhet att då tar man chansen. Om det är något man har lärt sig så är det att chansen att få uppfylla drömmar inte kommer rullande på band. Men bara för att man får chansen att kanske förverkliga sin dröm så betyder det inte att vägen dit är lätt men får man så mycket som en liten chans på rätt väg så hade jag tagit den. Världen är full av möjligheter men när det kommer tills ens drömmar så är det dem små sakerna som kan vara avgörande. Hur man tar sig till drömmen har inte så stor betydelse, huvudsaken är att man tar sig dit. Det jag vill säga är att sluta aldrig att drömma, en vacker dag blir din dröm verklighet. Jag är övertygad om att mina ska bli verklighet. Det svåra är att våga chansa, våga släppa taget om det som alltid har varit en trygghet. Våga ta chansen att drömmen blir sann men med chansen så tar man även risken att det kanske inte alls blir som man har tänkt sig. Men provar man inte får man heller inte veta hur det hade blivit. Våga ta chansen, våga förverkliga dina drömmar.

Jag läste en helt sjuk nyhet på sydsvenskan.se. Där stod det att en brittisk man hade mördat sin före detta fru efter de hade separerat för att hon hade ändrat sin status på facebook . Okej?! Till att börja med vill jag bara säga att denna världen är sjuk. Punkt slut. Och för det andra kommer jag aldrig att ändra min status på facebook.