Killing me softly
Något av det tuffaste som finns är att inte veta. Inte veta vad som hända skall. Inte veta hur var när varför det sker eller om det sker. Det är riktigt jobbigt. Det är tillräckligt jobbigt att veta men att gå runt och inte veta är ännu smärtsammare. Jag väntar på svar och hoppas på att få dem snart innan jag går helt förlorad.
It's killing me softly, this pain.
fredag
Då var det fredag igen! Min fredagsmorgon består av att tvätta. Mycket givande. Eller inte men skönt att få lite rena kläder iaf! Jag går och väntar på att det ska plinga till i min mobil och att den ska säga att det har kommit ett paket från posten. Men jag känner på mig att med min otur för tillfället så kommer antingen paketet inte att komma eller så kommer det vara fel innehåll i paketet. Så egentligen varför ens hoppa på att mobilen plingar till? Jo, för det finns ju en liiten liten chans att faktiskt allting går rätt! Jag hoppas.
Livets olika sidor.
Ibland är livet hårt mot en, riktigt hårt. Det är precis som det vill att man ska härdas eller att det vill att man ska vara olycklig för en tid för att sedan kunna känna all den lycka som livet också är så snällt och ger en. Jag har lärt mig att man inte kan gå och vänta på att livet ska vända, det gör det inte av sig själv utan det är man själv som måste vända det. Även i svåra, jobbiga stunder så tar man sig igenom det. För någonstans där framme är det ljusare och bättre. Jag är helt säker på det och jag vet om det. Det gäller att hålla ut och fortsätta framåt i rätt riktning även om det känns som man tar tio steg tillbaka. Fortsättning framåt är nästa destination.
One part of me
Idag är jag bitter. Riktigt bitter. Eller egentligen är jag nog mest ledsen och arg för att saker och ting inte riktigt går som jag vill men man får känna att man lever iaf. Denna veckan har jag kört på en sten två gånger och backat in i en. Min bil mår inte bra. För att avsluta denna kvällen skulle jag skriva detta blogginlägg och då dog datan. Så sjukt irriterande. Men jag gav mig sjutton på att jag ska skriva detta icke-givande inlägg bara för att jag ska så datan inte får vinna. För det är precis som den vill mig ont. Jag ska kämpa. Inte bara över datan utan över mostånden som kommer och går. Jag har vunnit förut och ska göra det igen. Nu till anledningen varför jag skriver detta inlägg var att få hjälp med klänningarna. Vilken av dem ska jag ha? Helt olika stil och det är det som är det jobbiga. Och jag får bara välja en. Hjälp mig!
*
Klänningarna är från nelly.se
Turen i snön
Eftersom jag ligger en dag efter med vad jag gör med Alpha så tänkte jag nu berätta vad jag gjorde igår. Då jag inte har en sadel som passar kan man rida barbaka (utan sadel) och det var precis det jag gjorde igår! Första gången jag gjorde det och då har hon inte haft en ryttare på sig på ca tre veckor. Jaja, kalla mig galen. Jag skrittade i stora gräshagen där det är snö och fruset. Och det var så mysigt. Solen sken och snön glittrade. Det bästa var att hon gick att ställa! Gick på tygeln och hade inga problem med att jag satt där uppe på henne. Det var en underbar känsla. Ett litet steg i sig men ett stort steg för oss. Tänk så glad man kan bli av en skrittur!
*
Vägen tillbaka
Efter lite tänkande så har jag bestämt mig för att detta ska bli en rehabliteringsblogg och senare en tränings och tävlingsblogg. Ni ska få läsa om vägen tillbaka till där vi slutade och vägen till Globen. Varken rehabliteringen eller Globen kommer ske under en natt eller två men i det långa loppet så ska jag visa er. Det går bara man vill. Men nu fokuserar jag endast på att Alpha ska bli frisk.
Hästar är precis som andra djur, djur som inte kan tala. Många gånger har jag önskat att hon kunde berätta för mig vad som är fel för jag vill ju så gärna hjälpa henne. Jag tar hela historien från början till där vi är nu.
*
Då jag hade mycket i höstas, började skolan, renoverade och flyttade in i lägenheten så hade jag inte all den tid jag ville ge till Alpha och beslutade mig att lämna bort henne till en beridare någon månad. Till en början gick det bra, hon gick framåt. Men sen började det kludda. Hon tappade skor, fick vänta onödigt länge på hovslagaren, i vanliga fall gör det ingenting när dem tappar en sko men hon var ju på boot camp som kostar massa pengar och att hon inte kan röra sig då är inte så bra. Tillslut fick hon nya skor och skulle börja ridas igen. Då blev hon sparkad eller något liknande så hennes ben svullnade upp så mycket så man nästan trodde det var av. Det var det inte och efter några dagar var svullnaden nere och hon haltade inte. Beridaren började rida henne igen men något var fel. Hon stegrade så fort man bytade varv och blev bara värre ju längre tiden gick. Bokade tid till veterinär.
*
Visade sig att hon var halt på tre ben och ont i ryggen. Inte direkt det man vill höra men det var ju helt klart att hon hade ont. Det var bara till att börja gå med henne varje dag tills återbesöket. Vid återbesöket var hon bara "lite" halt på ett ben och behandlades för det igen. Vid nästa återbesök igen friskförklarades hon. I två veckor var hon som en dröm att rida. Positiv och glad, precis som min Alpha var. Men efter två veckor hade gått började det igen. Stegringarna kom titt som tätt och hon ville inte gå framåt. Jag åkte till en IR terapeft och hon behandlades för blandanant ryggen igen. Visade sig även att bäckenet var snett på muskelnivå.
*
Det blev bättre i ca 5 dagar men sen började det igen. Tänkte att det var bra att ta ut en kiropraktiker som fick komma och titta på henne. Det tog tid innan jag hittade en kiropraktiker som ville ta emot mig och som hade tid. Under denna tiden fortsatte jag att rida henne fast det inte var det minsta kul. Ni förstår säkert att det inte är speciellt roligt att rida en häst som inte vill gå framåt, kan stegra sig när som helst och som inte vill ställa sig i nacken eller halsen. Men tillslut gjorde det så ont i mig att rida henne så jag gick med henne istället.(Ni hästmänniksor förstår varför man måste rida dem ändå, orkar inte förklara varför man "måste" det). När kiropraktikern kom så berättade hon att hon satt fast i hela ryggen, ryggen var som en planka, kotorna satt fast i halsen och nacken, inte så konstigt att hon inte ville böja sig överhuvudtaget. Hon svarade bra på behandlingen men det är helt ofattbart hur veterinären som jag hade kunde friskförklara ryggen. Hur är det möjligt?!
*
Nu har det gått lite mer än en vecka sedan kiropraktikern var här och vi väntar på återbesöket. Vi gör våra stretchövningar varje dag och rör på oss lite. Fram till i förr går var jag ute och power walkade med Alpha varje dag, puh säger jag bara! Vilken skritttakt denna hästen har. Speciellt på hemvägen kan jag meddela! I väntan på tiden hos sadelutprovaren så får jag göra saker från marken.
*
Nu är jag bara en dag ifrån där vi är nu. Igår tömkörde jag och det gick väl sådär. Vet inte riktigt hur jag ska göra ibland men Alpha är för det mesta snäll och försöker göra något fast matte inte har riktigt koll. Känner att en kurs i tömkörning inte hade varit helt fel! Speciellt när man har en så ung häst som inte har gjort det innan. Då är det icke så lätt kan jag tala om.
*
Nu har ni hela historian i korta drag. Det är såhär mitt senaste halvår har sett ut. Lite mer än två veckor har jag kunnat rida när det har kännts bra. Det är en lång väg kvar. Men vi kommer kämpa. Kämpa tills det blir riktigt bra. Ni är välkomna att följa mig och Alphas väg tillbaka.
*
Tömkörning i paddocken
miss it
Jag saknar det, jag saknar det så det gör ont.
Men snart, snart är jag uppe i sadeln igen.
In My Heart
In my heart
there will always be a place
for You for all my life
I'll keep a part
of You with me
and everywhere I am
There You'll be
Can't stop now
Jag förstår inte hur det alltid kommer sig att när jag väl har lagt fram alla ekonomiböcker, tagit fram miniräknaren och "laddat" upp för tentaplugg då plötsligt sitter jag här framför datan eller städar eller plockar disk eller någonting annat. Så här var det inte i gymnasiet. Motivationen är inte på topp kan jag säga. Fast ärligt talat var den det innan också? Jag brukar vara bra på att få saker gjorda men för att få detta gjort måste jag verkligen ta tag i min krage ordentligt! Kanske om jag hade lite choklad skulle det vara lättare...
vitt
Fast det är svinkallt ute så skiner solen och det gör att det faktikst är lite småmysigt. Även om jag helst skulle vilja ha vår. Eftersom vi har skjutsats rakt in i den svenska vintern på någon vecka känns sommaren oerhört långt borta och det känns konstigt att tänka på att man redan nu i skrivande stund måste börja tänka på semester! Vilka veckor man ska ha och vad man ska göra. Men i ju med detta så känns faktiskt inte sommaren så långt borta som den gjorde imorse när jag tittade ut genom fönstret och taken var vita av snö, gnistrande snö då solstrålarna sken på taken.
*
Min Alpha
den känslan
Känslan av att galoppera på ett fält med leendet upp till öronen och tårarna rinnande från vinandet av vinden känns väldigt långt borta för stunden. Hoppet finns och det är det sista som lämnar än och det kommer inte att lämna mig. Det är jag säker på.