Lollo

Utanför fönstret har nu snön lagt sig lugnt, det är inte längre ett yrväder som aldrig verkar få ro. Nu har den fått ro. Snön ligger stilla, orörd. Om några timmar kommer den orörda snön vara nedgången, brun och slaskig av alla människors fotspår. Jag tittar över gångstigen på det andra höghuset precis brevid, det är släckt i nästan varenda fönster men man kan skymta någon ljusblick här och där. Någon har fortfarande adventsljusstaken kvar. Jag tycker det är läge att ta bort den. Fast jag förstår samtidigt att man har kvar den. Jag hade också velat ha min kvar uppe. 

 

Dem vuxna skyndar iväg till jobbet och vissa har barnen i släptåg efter sig, dem ska säkert lämnas på fritids. Idag kommer barnen säkert åka pulka över dem stora backarna. Jag vill också åka pulka. Åka fort ned för den branta och isiga baken. Men jag har varken en pulka eller någon som vill åka med mig. Kanske borde jag göra det jag borde göra. Skolarbetet flåsar mig i nacken och jag vet vad jag borde göra, jag vet verkligen. Men vad jag borde göra och vad jag vill göra har sedan länge varit olika saker. Prioriteringen för dem båda har en avsevärd skillnad. En avsevärd stor skillnad. Ett första steg är att byta om till något mer påklätt än en pyamas tröja och tofflor. Det är första steget, på denna dagen.

"Så bra att jag inte har bokat tvättid imorgon innan kl 16"

"Så bra att jag inte bor på 8:e våningen" 

"Så bra att tvättstugan inte är i källaren.."

 

 

Idag gjorde jag två väldigt, okej VÄLDIGT, ovanliga saker för att vara mig. 1. Jag gick till gymmet. Nä, okej, jag gick inte till gymmet. Men jag var på gymmet. 2. Jag köpte en bok. Inte kurslitteratur, utan en riktig bok. Som jag inte måste tvingas läsa utan faktiskt vill läsa. Vet inte vilket som var mest förvånande faktiskt.

 

 

 

 

 

Jag sitter och stirrar rakt ut i intet, eller rättare sagt, i intet på dataskärmen med hopp om att det ska komma en blixt från taket med mer hjärnkapacitet- helst med statistik som huvudämne. Det kan nog dröja innan den kommer. Sanningen är att jag sitter och väntar på att koffeinet ska börja verka. Det kan väl komma som en blixt iaf? Jag tänker vänta tills den börjar verka iallafalll. Om det så också ska dröja..

 

Kanske borde jag göra något vettigt medans jag väntar på att koffeinet ska verka. Kanske. Jag tillåter mig själv att tänka blankt för en stund till. En liten stund.

 

 

 

Då har år 2014 dragit igång och jag har, utan att överdriva, minst 100 saker att tänka på. MEN jag måste rada upp det framför mig, vad är viktigast nu, vad måste göras absolut nu bums, vad kan vänta lite, vad kan vänta lite längre, typ så. Som vanligt har jag svårt att fokusera på här och nu..men jag har gjort upp några korta delmål inför de kommande två veckorna. Ett är att komma in till skolan på våren, andra antagningsbeskedet på onsdag. Men då detta är något jag inte kan påverka i dagsläget borde jag lägga det åt sidan. Prio två, tre, fyra  och fem är två grupparbete, en hemtenta, ämne till projektarbete och den där fbsbvskbkjsnvkj statistik tentan. Summan av summaron, jag kommer att tänka, andas och drömma statistik och metod i de kommande två veckorna. Helst ska jag leva också, tror det verkar överskattat i dagsläget. Svarar jag med någon konstig kommentar som innehåller någon variabel eller formel så vet ni varför. Så, vad var det nu jag skulle göra..statistik ja..men det är ju så mycket trevligare att söka på cateringsfirmor...

 

 

Vad jag har ätit till middag den senaste veckan varje dag, MUMS! Var inte oroliga..jag har ätit minst tre portioner varje gång och avslutat med choklad.