när man är liten
Vilken dag säger jag bara! Tio timmar i skolan och jag är heeelt slut! På något konstigt sätt sitter jag endå med böckerna brevid mig och har redan börjat skriva på en sak. Men nu får det vara bra för idag. Hjärnan har gått på högvarv hela dagen, förutom när vi tog lunch och en "paus" av att titta på lite tv på datan. Hehe.
Men nej, nu är det dags att hoppa i säng. Fattar inte riktigt varför man säger hoppa i säng? Nu när jag är vuxen hoppar jag extra mycket i sängen bara för jag inte fick som liten.
Ordet effektivitet kom upp. Skulle inte tro det nej.
Skolböckerna ligger uppslagna tio centimeter ifrån mig. Datan sitter i knät och istället för att gå igenom föreläsningar så gled jag sakta men väldigt säkert, det är ju endå lördag!, över till bloggsidorna som verkade desto roligare och för tillfället ganska mycket mer givande. När ögonen knappt orkar vara öppna känns det som att det fick räcka med skola. Sitter även och väntar på online pizzan jag beställde. Tänkte att Yees vilket bra sätt. Snabbt och enkelt. Ja, enkelt var det iaf. Ett par klick och så hade man beställt pizza. Men snabbt var det icke. 70 minuter fick jag besked om när det var betalat och klart. Jaha?! Hade ju gått hundra gånger snabbare att cykla ner till pizzerian och hämta den. Men nej, det orkar min gump verkligen inte. Hehe.
Idag är det forstättningen på något nytt
För att vara mer exakt så började jag med hjälm igen igår. Kände mig som värsta stålkvinnan när jag cyklade till skolan med hjälmen. Jag ska minsann skydda det jag har. Och det borde fler göra. Jag skulle aldrig få för mig att rida utan hjälm så varför skulle jag cykla utan? It makes no sence. Jag har något på G. Något med det här med cykelhjälm. Alla kommer aldrig använda det men man borde tänka en gång extra innan man sätter på cykeln. Det är så lätt hänt. Har en nära som cyklade och krockade. Hade personen inte haft hjälm så vet vi inte om personen hade funnits idag. Var smart! Använd insidan och skydda det.
Det här med att dra slutsatser.
Berättade för en kompis om min händelse idag.
Jag: När jag cyklade hem så var det en snubbe från min klass som följde efter mig hela vägen hem. Antingen så stalkar han mig eller så bor han i mitt område.
Kompis: Troligen så stalkade han dig. Det är det som är mest logiskt.
Jag: Ja, det var det jag också tänkte.
Kompis: Emm..jag var ironisk.
Jag: Jaha?
Vadå, det är väl mest troligt att han stalkade mig. Ofta att man skulle bo på samma område liskom.
..
Smärtan både fysiskt och psykiskt sitter fortfarande kvar. 4,5 år efteråt. Hur länge kommer smärtan finnas kvar?
Dagens regn
Efter en heldag i skolan med våta strumpor så var det skönt att komma hem och få slänga dem i tvätten och ta på sig ett par torra strumpor! Det var nämligen så att idag i Malmö så regnade det. Eller nej inte bara regnade, det ÖSTE ner REGN från SKYN. Och som student så cyklar jag. I ur och skur. Tyckte det var lite tomt på vägarna. Inte lika mycket cyklister som det brukar vara. Kan det kanske bero på att det ÖS REGNADE?! Och att folk väljer buss då?? Jag var som en drypande våt hund när jag kom fram. Plus att jag brände korven till min matlåda imorse så jag fick handla svindyr äcklig mat. Gaaah. Men slut på mitt bölande. Förresten går Egoina.se på min skola! Tihi. Funderar starkt på att leta upp hennes lektionssal en dag och "hänga" med en stjärna!
en knuff
Oftast är det ens egen stolthet som sätter stop. Man är för stolt för att be om hjälp. För stolt för att säga hur man verkligen känner, hur man egentligen mår. Man kan liksom inte förmå sig att berätta. Att be om hjälp och öppna sig kan kännas som ett nederlag. Och vi vet alla hur ett nederlag känns. Inget vidare. Det finns många former på detta att be om hjälp. Det kan vara till en doktor, till en tränare till en vän. Ibland blir det för svårt. För svårt. Och om man tänker efter hur många gånger har man egentligen inte bett om hjälp i skolan? Var det pinsamt? Det kanske det var men det hjälpte. Var det något man inte förstod så fick man det förklarat för sig. Varför ska det då vara så svårt att i vuxen ålder att be om hjälp? Ibland behöver vi ju alla en liten knuff på vägen. Men nej, som vuxen ska man "klara sig själv". Alla behöver hjälp ibland. Även vuxna.
Budskapet
Den här videon har fått grym uppmärksamhet och det ska den verkligen ha. Riktigt riktigt bra gjord och budskapet är det bästa. "Det är okej att känna" Jag önskar att denna videon hade kommit för flera år sedan. När jag var sexton eller yngre. Tänk om någon kunde sagt då "Det är okej att känna" Vilket lättnad det skulle varit. Denna videon riktar sig, enligt min uppfattning, till dem drabbade av cancer och deras anhöriga och vänner. Man kan också se det ur att annat perspektik. Rent allmänt att det är okej att vara ledsen och glad. Ledsen över sitt brustna hjärta, sin brytna arm eller att tiden inte räcker till. Glad trots alla oroligheter i världen och dem nära man har mist. Det är okej.
Videon får mig speciellt att tänka på en av mina anhöriga som gick bort i cancer. Det var fruktansvärt. Minnena finns kvar och kommer aldrig suddas ut. Och jag vet att du har det bra i himlen. Med allt det onda borta. <3
Har fattat grejen
Wiieehuu äntligen har jag fattat var sladden från mobilen till datorn är. Efter flera månaders letande så fick jag det nu förklarat för mig. Det är sladden man laddar mobilen med som man använder!! Man tar ut kontakten ur sladden och vips så har man sladden från mobilen till datan. Tänk om det kunde stått någonstans liksom. Inte för att jag har läst instruktionsboken men endå. Så nu people kommer det att bi bilder och uppdateringar!
Första veckan i skolan har varit bra. Har känt mig en aning lost och lite stressad över händelsen men framförallt stressad över att inte ha böckerna. Men dem är beställda så dem borde komma i början av nästa vecka. Ska leta efter en sådan där översättningspenna. Behöver verkligen det känner jag. Känner mig hoppfull över utbildningen och ser faktiskt fram emot det. Men först-långhelg på tre dagar!
Känns overkligt. Men det är verkligen på riktigt. Jag är lycklig.