Lollo

Jag tycker det är sjukt jobbigt att Sverige har två riktigt bra artister som jag inte tycker om. De verkar både ödmjuka och normala männsikor men jag har inte hittat någon låt som jag tycker att dem har gjort bra så det är lite som hatkärlek fast tvärtom. Jag vill verkligen gilla dem, men börja då skriva bra musik! De två artisterna är Agnes och Roby(i?)n. MEN nu har jag äntligen hittat en låt med Agnes som är riktigt grym, förutom den som var på bröllopet förstås- den kan man inte annat än att älska. Eeh, nu är det så att jag inte hittar låten, trodde den skulle dyka upp när man sökte på henne men icke. Kanske var det inte Agnes jag hörde? Åh, suck. Då var det bara att ogilla igen då. SUCK.

Veterinären var på återbesök idag. Benets svullnad är mycket bättre dock så finns det som en ficka ovanför såret som måste ut och det är väldigt viktigt att den kommer ut framåt via såret. Så jag tvättar och rengör. Hoppas det blir bra snart! Ikväll hade jag lite tränsträning med Fille. Han var så otroligt söt när han fick in bettet i munnen, smaskade på som bara den. Otroligt söt!

 

Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva ta? När kommer det onda att vända? Ibland är livet inte snällt mot en. Det som var så kul att komma igång igen och jag satte upp mål som var troliga att genomföra innan året slut. Det var precis som det gick "för bra" (hur det nu kan gå för bra efter att sin häst har varit till och från skadad i ett år..) för det slog tillbaka. Alpha blev sparkad och efter en vecka när det inte hade läkt som det skulle tillkallades veterinär. Svullnaden tyckte veternären inte var så farlig, med tanke på att vi vet vart det kommer ifrån, så det var positivt men att såret var hyffsat nära leden och att den inte hade läkt ihop än var inget vidare. Det som hade varit det ultimala hade varit och sticka henne varje dag med inflammatorisk medicin men då hon är en stickrädd häst så är det inte värt det, varken för hästen eller för människorna som kan komma till skada. Det blev till att ge medicin via munnen som, som jag uppfattade det, inte var lika effektivt men ändå bra. Idag har Alpha feber och jag är orolig. Har ringt och pratat med veterinär som har sagt att vi ska avvakta. Detta inlägg är egentligen alldeles för personligt för att publicera men eftersom jag vill kunna ta del av detta vid ett senare tillfälle och komma ihåg hur vi tog oss igenom det fast det var oerhört tungt så väljer jag att publicera det ändå. 

 

måndag, starten på veckan, ibland känns det lite som om måndagen sätter standarden för veckan hur den ska komma att bli. Men jag har bestämt mig för att det gör den inte, inte den här veckan iallafall. Sitter och gör lite skolarbete medan jag väntar på att få besök av veterinären. Alpha blev sparkad för en vecka sedan och såret läker på bra men benet har svullnat upp, speciellt knät, så det känns säkrast att en veterinär kommer och tittar på det. Håller alla tummar och tår att det ska gå bra. Nu får min lilla häst sluta att skada sig, har fått nog av det, det senaste året..Nej, får väl återgå till arbetet så man får något vettigt gjort en dag som denna. 

När man står inför något man ska göra som kräver mod och engangemang blir jag ofta nervös. Man skulle kunna kalla min känsla för skräckblandad förtjusning för det är precis som det är. Man står inför något som man ska klara av och man vet att man kan klara det men ändå är det någonting som får en att bli så fruktansvärt nervös så man har ont i magen. Detta kan gälla vad som heslst och behöver inte specifikt betyda att det är när man står utanför tävlingsbanan och man är nästa på tur att gå in. Det kan gälla att hålla en föreläsning i skolan till att se om man klarar uppdraget man fick på arbetet. Jag brukar säga till mina elever när de stog utanför tävlingsbanan och man såg skräcken i deras ögon "lite nervositet är bara bra för då rider man lite extra bra". Och så tror jag verkligen att det är också. När jag nu står inför en stor utmaning har jag den där känslan, den skräckblandade förtjusningen. Men skräcken ska övervinnas och för att göra det kommer jag kämpa lite extra. 

 

 

Det är just det här jag älskar med att vara student. Idag tog jag först en sovmorgon och satte mig sedan och pluggade i några timmar för att sedan bege mig till stallet, gå en runda med Snuffe för att sedan anordna en  spontan tacokväll med familjen en onsdagskväll. Hur mysigt? Väldigt. Nu sitter jag här och väntar på att veckans bästa program ska börja, jag pratar självklart om THE Grey's Anatomy! Ha en fortsatt trevlig onsdagskväll för det ska jag ha!

 

 

I alla år, sen första gången jag spelade travel persiut har jag känt ett sådant oerhört HAT mot detta spel. Spelet får en att känna mig fullkommligt värdelös och att man kan noll om allmänbildning. Ibland finns det barn frågor och dem kan jag klara av. Men oftast tycker folket jag spelar med inte att jag tillhör kategorin barn så då får jag sitta där och känna mig allmänt dum och hatet bara växer. Då jag är en tävlingsmänniska kan detta också ha en del i det hela då jag vill vinna, eller iallafall ha en chans till det. Med teknikens värld har det nu kommit ett frågespel till Iphone och vet ni vad? Att älska är för starkt ord men jag gillar faktiskt det! Det är hyffsat normala frågor, även om jag ibland kan ha noll rätt på 15 frågor, och inte nog med det så går det även på tid OCH det finns alltid fyra svarsalternativ. 1/4 dels chans att gissa rätt iallafall. Det jag ville komma till att från att ha sätt mig själv som en av de mest outbildade personerna i allmänhets kunskap så är jag numera hyffsat stolt över mig själv och min allmänbildning. 

 

 

Hade verkligne en riktig skit dag igår så när jag väl hade smackat i mig maten så drog jag täcket över huvudet och somnade som en stock. Nu är det en ny dag, därmed nya tag! Börjar dagen med en riktig brak frukost då jag har en alldeles för lång skoldag idag utan lunch (idag går kurstillfällena direkt efter varandra). Kommer även bli skjusad till skolan, det här kommer att bli en bra dag!