Lollo

Då var det söndag igen och jag är helt slut i hela kroppen. Ingen lugn helg om man säger så. Hade inte mina lektioner i lördags för jag var med på tävling, så fast man inte ska upp och jobba tidigt för en gång skull på en lördags morgon så blev det ändå en tidig morgon för jag följde med på tävling. Hästmännsikor är allt bra konstiga..dem går upp jättetidigt på morgonen, åker till tävling där det nu under vintern och hösten är SVINkallt så man typ håller på att frysa ihjäl. Jaja, man är härdad kan jag tala om. Efter tävlingen stack jag hem och sen var det dags för nästa stall. Sen var det hem och man får ett samtal av Jullan..där hon typ får panik på mig och jag på henne för vi kan inte bestämma om vi ska gå ut eller inte..Tillslut får hon damp och kommer och hämtar mig:) HiHi. Efter mycket om och men bestämmde vi oss för att åka till förfest i Lödde och helt plötsligt hänkade även Camilla, wiihuu.

Efter en MYCKET kall resa så kom vi äntligen fram. Hade det verkligen jättetrevligt, trevligt med nytt folk! Måste bara poängtera att när jag har sprit i kroppen blir jag som stålmannen! Jag kunde köra armhävningar med benen på soffan och typ sådär klappa händerna imellan armhävningarna, j*kligt grymt gjort måste jag säga;) Sen var det dags att ta taxi..och denna bilfärd..om man säger såhär så fick jag verkligen fete damp! Jag lackade sönder på taxichaffören för hans idiotiska körning och jag skrek på honom. Alla tystande och efter ett tag säger någon: Louise, det räcker nu. DÅ hade jag dampat hårt kan jag säga. Men körningen blev bättre iaf:) Killarna tyckte dock att jag var ganska löjlig men det struntar jag i kan jag tala om. Jag tänker inte dö i någon bilkrash tack vare någon dum taxichafför, så det så! Tillslut kom vi in på Buddah och där hade jag skitkul:) Denna gången kom jag till och med dit och in;) Haha. En lyckad kväll! Tack folket.

Egentligen borde jag ha delat upp gymnasietiden i tre delar, en för varje år, men det är lätt att vara efterklok. Nu blev det såhär istället.

År 3, NV3C: Sista året på gymnasiet. Mina vänner kom tillbaka och äntligen kunde man se dem två så välbekanta ansiktena i skolan, Jullan och Emili. Jag började trivas mycket bättre i min klass detta år och kände att jag var omtyckt för den jag var, inte för den jag försökte var som det var i ettan. Jag kände mig mycket mer säker i mig själv och gick i korridorerna med mina illrosa skor och svarta kläder. Hej blickar hej;) Jag hade även en ny häst, Andante, som var väldigt duktig på dressyr och en ungponny, Sally. Efter ett tag beslutade jag mig för att det fick räcka med en häst, då skolan tog upp så himla mycket tid och jag kände att jag inte riktigt hann med vad jag skulle. Jag valde Andante. Dock trillade jag av honom någon månad senare och fick en spricka i svanskotan...Sen slutade jag att rida i två månader, för då hade jag fått nog. Men eftersom jag är hästtjej rakt igenom kunde jag inte sluta att tänka på hur det var att rida så vid jul tog jag kontakt med en hästägare till en fin häst som jag sedan började att rida. I början gick det väl inte så jättebra men ju säkrare jag blev, desto bättre blev det. Och hela sommaren tävlade vi som aldrig förr med bra resultat! Jag var även med i balkomittén och det var väldigt kul eftersom jag såg fram emot balen så himal mycket. Med stormsteg kom balen och studenten allt närmare och tillslut så var det studenten! Verkligen jättekul hade jag. Så nu har jag tagit studenten och är student.

Det var dem tre åren ja i kort version!

Jag har vänner som fortfararande går i gymnasiet, lät som om det var hundra år sedan jag tog studenten typ, och snart har dem bara ett halvår kvar tills dem tar studenten och det fick mig att tänka en stund på de tre åren som man tillbringade på Polhemskolan på Naturprogrammet. Åren var fyllda med oväntade händelsen som jag aldrig hade kunnat drömma om, både bra och dåliga..Om jag gör en liten snabb reflektion..

År 1, NV1C: Allting var så nytt, allting var så stort. Man kände sig lagom cool att man nu hade börjat gymnasiet men egentligen var man allting annat än cool. Fick många nya vänner och jag var med dem "coola" samhällarna som festade som sjutton. Tyckte dock att redan från början var det så hög standard på allt pluggande att jag mer eller mindre gick in i väggen. På högstadiet fick jag nästan mvg i alla ämnen och hade det lätt för mig. I gymnasiet var det en helt annan nivå och jag fick nöja mig med ett vg i dem flesta ämnena. Något som var extra bra med min nya klass var att jag kom i samma som min barndoms vän Emili och det var något alldeles speciellt med det. Kommer även ihåg att jag hade en "flört" med någon i min klass, vem får ni aldrig veta om ni inte visste det då=P Min dåvarande pojkvän gjorde slut på våran 1 årsdag (IDIOT!) och jag hade kickhosta i några månader, hemskt! Kunde spy var som helst, när som helst. USCH! Våren var inte så bra..fick reda på att min häst var allvarligt sjuk och att hon aldrig skulle kunna gå dem höga klasserna. När jag väl hade tagit det så fick jag reda på att hon hade en annan sjukdom som gjorde att hon bara blev sämre och sämre, vilket betydde att vi var tvugna att avliva henne. Men jag fick en underbar sommar med henne, min Akleja<3

År 2, NV2C: Detta året var nog det mest händelserika jag har varit med om i hela mitt liv. Det var helt klart den värsta skolstarten, EVER! Mina tre väldigt nära kompisar åkte från Sverige (Julia till USA, Emili till Japan och Ida S till USA), min häst avlivades, min pojkvän var ett svin och jag blev ovänn med min allra bästa kompis. Verkligen ingen bra start kan jag tala om. Usch, vad jag hade ont i mitt hjärta. Men det blev bättre.

Ida L och jag knöt så sjukt starka band och jag finner inga ord för hur mycket jag vill tacka dig för att du alltid fanns/finns där<3 Efter ett tag fick jag en ny pojkvän som jag verkligen tyckte så mycket om. Vi var tillsammans ett tag och idag är vi väldigt bra vänner. Jag och Ida började umgås en hel del med idrottarnai tvåan, eftersom Ingrid nu hade börjat på skolan. Vid jul och nyår fick jag en ny pojkvän och jag kände att livet var på topp, det fanns inte bara en utan flera killar där ute som passade mig. Och jag fick en ny häst. Lyckan var på topp.

Tvingades dock att skicka tillbaka min Natascha, då hon inte gick helt rent ibland:( Suck. Provade massor med hästar men ingen var den rätta för mig..och sen hände det. Under en ridlektion skulle jag fatta galopp på en ungponny en sista gång och DÅ for hon i luften, jag trillade av och bara låg där och skrek. Åh fy, får fortfarande rysningar av att tänka på det, kommer ihåg det som igår. Har aldrigvarit med om en sådan fruktansvärt smärta någonsin. Jag bröt lårbenet. Fick ligga på sjukhus i 14 dagar. Hade kunnat skriva en hel uppsats om den tiden. Vill bara tacka alla som kom och besökte mig, ni har ett hjärta av guld och jag är er evigt tacksam<3 Tack Carro som fick mig att börja äta igen och TACK Sus för du var där varje dag och lyste upp min tillvaro<3 Den skönaste kommentaren jag kom med var nog när Merim och Katja skulle besöka mig och jag ringde förtvivlat och sa till Merim: TA MED SMINK! haha;) Då pallade jag inte vara likblek längre. Satt i rullstol i skolan, fy fan. Gick på kryckor ett tag  sen, det enda bra var typ hisskortet!:D Haha Sen var det slut på det året. Hade en suverän Midsommarfest med Jullan och Tessan några veckor efter skolan hade slutat.

Sähär lät det för cirka två veckor sen: Nä, nu ska vi sluta med festandet för ett tag iaf..vi kan ju börja typ i januari eller något sådant men nu borde vi ha ett break. Jag ska satsa på hästarna och Jullan på skolan. Ja, det lät som en riktgit bra idé och vi var fast beslutna om att hålla denna tiden, även för våra kroppars skull. Nu...två veckor senare, det är fest..emm..måste vi gå..emm JA! Haha okej, dumma kille som ordnar fest=P Men vi kom överrens om att vi bara skulle dricka lite..ja, vi får väl se hur det slutar, tror inte på det själv men man vet ju aldrig;)

Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
You, You don't really want to stay, no
You, but you don't really want to go-o

Om ni tittar längst ner i detta inlägget kommer ni att se en supersöt bild på mig och Camilla när vi går typ i 1an. Naaw så söta:) Vi tittar ut över havet och har hela liv framför oss...Och det har vi fortfarande, skillnaden är bara att man nu är 19 år och har gått igenom så mycket, att man vet att saker och ting inte alltid blir som man har tänkt sig. Att det även finns de dåliga stunderna i livet då man aldrig vill stiga upp igen, och dem bra stunderna då man inte kan sluta le och svävar på moln. Det visste man inte då, men det vet man nu. Vad är då skillnaden egentligen? Vi har ju fortfarande hela livet framför oss.

Jag hatar snö. Ja, det gör jag. Jag hade kunnat skriva en hel uppsats om det men jag väljer att inte göra det, hade nog inte blivit mycket till rolig läsning precis..Men iaf så börjar morgonen med att jag inte kan åka och tävla för det har snöat skitmycket..jaha moget, 300 spänn åt skogen och jag hade verkligen sett fram emot det, suck. Åkte till SR istället och hade lektioner..kallt? MHM! Sämsta årstiden att vara ridlärare på kan jag tala om. Och inte nog med detta, så ska jag anmäla mig till en tävling nästa helg iställlet. Och när tror du anmälningstiden gick ut på den? Givetvis igår..Jaha och vad betyder det? JO, att jag kommer få starta först i klasserna och betala DUBBEL anmälningsvgift..hejdå 500 spänn där..Bäst att jag vinner så det blir någon utjämning på det hela:)

SÅ, nog om mitt klagande..eller nä. Dessutom vill man ju inte att snön ska ta död på en när man cyklar, eftersom det är snorhalt, så nu har jag bestämmt mig för att jag ska införskaffa en cykelhjälm! Bra va? En lysnade idé.

Gillar jag det eller inte?
Jag har ju kommit fram till såå många gånger att det är det jag söker nu och det har jag nu, tror jag. Men samtidigt måste man passa sig jäkligt noga..ja, jäkligt noga...för att inte tappa fästet. Men än så länge så är den, innan så känslosamma Lollo, helt känslokall..eller helt kanske var fel ord men typ. Så det är ju bra, eller? Äe, det e bra.

Idag hade jag sådan där tur som jag aldrig annars har, ni vet sån där tur som vissa männsikor föds med och andra inte. Jag missade första bussen imorse, när jag skulle till jobbet, gjorde en djup suck och då kommer det en buss till som kör en minut senare! Haha glad för det lilla eller vad? Sen hade jag precis tränat klart och DÅ börjar det spöregna! Weiii turen var på min sida idag, annars brukar det ALLTID börja spöregna av någon konstig anledning precis när jag ska börja träna. Men inte idag inte:)

Dagen började med att jag var i skolan och vi skulle få reda på tentaresultaten...jag visste typ att jag inte skulle klara det så jag kände att en mörkt moln kom över mig. Men jag tog mig i kragen och gick till receptionen för att hämta ut den där tentan..och där låg den..och det stod att jag var GODKÄND!! weiii! Såå glad jag blev! Fattade inte hur det gick till och vad jag fick poäng på men det struntar jag fullkomligt i för jag klarade den iaf och nu är det "bara" en hemtentamen och massa frågor till seminaruim man ska genomlida, mn inget pluggande till prov mer på denna kursen. TACK OCH LOV!

Sedan var jag ute och Umka, den nya hästen. Först gick det..om man säger såhär INTE såå bra precis. Men jag fick väl "ha förståelse" för att katter kan vara såå farliga, särskilt när man är en häst på 170..dem kan ju äta upp en. Kämpade som ett litet djur i en halvtimme och tillslut dog jag i mina armar..men sen så bara PADAM! Så gick det skitbra! Hon lossnade fint och jag galopperade som på moln...ååh vilken känsla! Ville aldrig sluta rida. Duktig Umka:)

Då var det söndag igen då och ännu en vecka har gått. Söndagar betyder oftast tävlingar, baksmällar eller bara lugna dagar. Och jag har lärt mig att gilla söndagar överraskande mycket, det är liksom inga förväntningar på en, förutom vid tävling, att man ska göra en massa saker, vara på topp och prestera en massa. Utan på söndagar, då får man vara sådär lagom skabbig och bara gå runt i sina mjukisbyxor hela dagen utan att göra någonting, väldigt skönt måste jag säga. Men innan när man gick i skolan så innebar söndagar bara massa ångest inför den kommande veckan som alltid innebar massa pluggande hit och dit. Men nu kan man ta det lugnt, tack och lov att man har tagit studenten!

Utgång igår, såå himla roligt jag hade. Bara dansa loss och ha kul, en riktigt bra natt:) Kvällens skönaste kommentarer kom när jag, Emili och Jullan satt och disskuterade några vi träffade för ett tag sen.

Julia: Men alltså skulle jag träffa han nu så är jag inte helt säker på att jag skulle känna igenom honom...
Emili: Mn vadå skulle ni inte känna igenom honom?! Ni umgicks ju med dem i flera dagar..
Jag och Jullan tittar på varanndra och säger: Nää det skulle vi inte, haha
Emili: SUCK, det säger mycket om hur erat skick var i Rhosod i en vecka!

Haha ja, Emili det var på topp;) Ta mig tillbaka till Rhodos nuu!!

Weiiiiii, jag hoppade upp och ner som en liten boll och grät av lycka igår! Jag blev utvald, ja, jag Louise ska få ha en riktigt bra häst. Åh, lyckan är STOR! Hihi. Äntligen kan jag satsa på ridningen så som jag vill. Kommer ha två hästar nu som jag verkligen ska satsa allt på, så det kommer bli träningar och tävlingar för hela slanten. Detta var verkligen det jag ville, känns som början på en dröm äntligen tar form. Finner inga ord som kan beskriva den glädjen jag känner:)

Såg på filmen "Skicka vidare" här om dagen med min kaffe kompis och filmen e såå bra. Alla borde se den! Den handlar verkligen om att ge och inte bara ta i livet, att hjälpa dem som behöver det. En underbar film om en liten pojke som gör något för världen. Ett bra filmtips!

Imorn blir det utgång;) Wihuu. Var? Vi får helt enkelt se vart vi hamnar...någonstans i Malmö iaf. Och min mamma kommer ställa den vanliga frågan: Louise, var ska du sova någonstans? Och jag kommer svara: Mamma, om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte var jag slutar upp. Haha det e standard på det nu:P Men det e som jag säger, det vet man aldrig;)

Då jag verkligen inte kunde komma på ett nytt namn till en blogg och alla jag kunde komma på redan är upptagna beslutade jag mig för att då får jag väl fortsätta att skriva här helt enkelt.

Idag har jag jobbat, ja jag jobbar fast att det är röd dag och jag kan berätta att det var verkligen SVINkallt imorse klockan 8. Kändes som mina tår skulle trilla av..och saken är den att det blir ju inte varmare på ett tag nu heller, utan nej det blir ju bara kallare och kallare och mörkare och mörkare. Känns som om vi går mot ljusare tider..NOT. Men iaf hade jag mina elever på ridskolan och idag var det hoppning.. och det är en klass för sig. Vissa grupper är vekrligen total katastrof i vanliga fall och du kan ju tänka dig hur dem är när det är hoppning, snäppet värre? Två snäpp minst. Men idag var de alla duktiga och jag fick beröm av en förälder:) Der värmde.

Sitter här nu och funderar över tävlingen imorgon och kommer på att: OOOpps mina ridbyxor är nog inte tvättade så kanske bäst att göra det!