Lollo

Back in the game! Eller ja iaf på väg..och förhoppningsvis på rätt väg. När man alltid har värdesatt något så väldigt högt och det plötsligt försvinner från en, då då är det hårt. Man tänker på alla de gånger man har gjort det man tycker bäst om i hela världen. Alla hårda dagar och alla underbara dagar. Alla minnen sitter fast i huvudet. Trodde inte jag skulle komma tillbaka..inte på ett bra tag. Men här e jag! Redo att börja träna och tävla, inom sinom tid, och fortsätta med det jag är bäst på:) Det är som ett tryck över bröstet släpper. Jag är mer mig själv nu igen för ridningen har kommit tillbaka i mitt liv. Ingen kan förstå hur det känns om man inte har varit med om det själv. Har själv insett att det kan aldrig bli som förut men bara för att det inte kan bli som förr betyder det ju inte att det måste vara dåligt. Eller hur? Det spelar ingen roll hur många som säger det till en, man måste själv inse det och det är då man kan gå vidare med sitt liv och med sig själv.

I alla fall så gjorde jag hoppdebut här om dagen på Flisa!:) haha eller hopp och hopp vet jag inte om man kan säga? Ett kryss på 50 cm..räknas det? Trodde hon skulle gå över det..men icke, Hon tog värsta språnget över så jag tappar den ena stigbyglen och tappade balansen. Men jag klammrade mig fast och höll mig kvar. Kan inte ha varit en vacker syn..haha Men ja man måste ju börja någonstans.