Gymnasietiden, del 1

Jag har vänner som fortfararande går i gymnasiet, lät som om det var hundra år sedan jag tog studenten typ, och snart har dem bara ett halvår kvar tills dem tar studenten och det fick mig att tänka en stund på de tre åren som man tillbringade på Polhemskolan på Naturprogrammet. Åren var fyllda med oväntade händelsen som jag aldrig hade kunnat drömma om, både bra och dåliga..Om jag gör en liten snabb reflektion..

År 1, NV1C: Allting var så nytt, allting var så stort. Man kände sig lagom cool att man nu hade börjat gymnasiet men egentligen var man allting annat än cool. Fick många nya vänner och jag var med dem "coola" samhällarna som festade som sjutton. Tyckte dock att redan från början var det så hög standard på allt pluggande att jag mer eller mindre gick in i väggen. På högstadiet fick jag nästan mvg i alla ämnen och hade det lätt för mig. I gymnasiet var det en helt annan nivå och jag fick nöja mig med ett vg i dem flesta ämnena. Något som var extra bra med min nya klass var att jag kom i samma som min barndoms vän Emili och det var något alldeles speciellt med det. Kommer även ihåg att jag hade en "flört" med någon i min klass, vem får ni aldrig veta om ni inte visste det då=P Min dåvarande pojkvän gjorde slut på våran 1 årsdag (IDIOT!) och jag hade kickhosta i några månader, hemskt! Kunde spy var som helst, när som helst. USCH! Våren var inte så bra..fick reda på att min häst var allvarligt sjuk och att hon aldrig skulle kunna gå dem höga klasserna. När jag väl hade tagit det så fick jag reda på att hon hade en annan sjukdom som gjorde att hon bara blev sämre och sämre, vilket betydde att vi var tvugna att avliva henne. Men jag fick en underbar sommar med henne, min Akleja<3

År 2, NV2C: Detta året var nog det mest händelserika jag har varit med om i hela mitt liv. Det var helt klart den värsta skolstarten, EVER! Mina tre väldigt nära kompisar åkte från Sverige (Julia till USA, Emili till Japan och Ida S till USA), min häst avlivades, min pojkvän var ett svin och jag blev ovänn med min allra bästa kompis. Verkligen ingen bra start kan jag tala om. Usch, vad jag hade ont i mitt hjärta. Men det blev bättre.

Ida L och jag knöt så sjukt starka band och jag finner inga ord för hur mycket jag vill tacka dig för att du alltid fanns/finns där<3 Efter ett tag fick jag en ny pojkvän som jag verkligen tyckte så mycket om. Vi var tillsammans ett tag och idag är vi väldigt bra vänner. Jag och Ida började umgås en hel del med idrottarnai tvåan, eftersom Ingrid nu hade börjat på skolan. Vid jul och nyår fick jag en ny pojkvän och jag kände att livet var på topp, det fanns inte bara en utan flera killar där ute som passade mig. Och jag fick en ny häst. Lyckan var på topp.

Tvingades dock att skicka tillbaka min Natascha, då hon inte gick helt rent ibland:( Suck. Provade massor med hästar men ingen var den rätta för mig..och sen hände det. Under en ridlektion skulle jag fatta galopp på en ungponny en sista gång och DÅ for hon i luften, jag trillade av och bara låg där och skrek. Åh fy, får fortfarande rysningar av att tänka på det, kommer ihåg det som igår. Har aldrigvarit med om en sådan fruktansvärt smärta någonsin. Jag bröt lårbenet. Fick ligga på sjukhus i 14 dagar. Hade kunnat skriva en hel uppsats om den tiden. Vill bara tacka alla som kom och besökte mig, ni har ett hjärta av guld och jag är er evigt tacksam<3 Tack Carro som fick mig att börja äta igen och TACK Sus för du var där varje dag och lyste upp min tillvaro<3 Den skönaste kommentaren jag kom med var nog när Merim och Katja skulle besöka mig och jag ringde förtvivlat och sa till Merim: TA MED SMINK! haha;) Då pallade jag inte vara likblek längre. Satt i rullstol i skolan, fy fan. Gick på kryckor ett tag  sen, det enda bra var typ hisskortet!:D Haha Sen var det slut på det året. Hade en suverän Midsommarfest med Jullan och Tessan några veckor efter skolan hade slutat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback