Omtänksam som man är har jag nu smittat min pojkvän också..

På ett sätt känns det väldigt spännande och på ett sätt känns det ganska hopplöst. Hur tre tjejer i 20 års åldern ska få det att gå runt är en stor fråga det men sen har vi en av mina förebilder också som hjälp. Så grymt stolta vi kommer vara om ett år när vi har fått allt i rullning igen och stämningen är god och glad. Det kommer bli många förändringar och vissa kommer bli svåra. Särskilt det här med att ta avstånd. Jag förstår vad hon menar men samtidigt ser jag inget fel att se upp till någon och prata om man behöver hjälp. Får nog ta upp detta igen känner jag. Men åter igen att det ska bli jäkligt kul. Nu är vi ett bra gäng där alla har samma avsikter med sitt arbete så nu jäklar kör vi. Inom ett år kommer Staffanstorps Ridsporförening vara den bästa där är. Och med er hjälp kan vi göra det. Men alla måste hjälpas åt! Nu kör vi.

Ingen vet vad hon känner
Ingen vet allt hon har fått gå igenom
När hon har känt att hon har kunnat luta sig tillbaka mot någon så har hon alltid fallit ännu hårdare tillbaka
Den tjejen hon är tuff trots att henens tårar rinner
Hon klarar sig själv och det har hon alltid gjort
Men ibland behöver man kunna luta sig tillbaka och känna att man inte faller.





Kommentarer
Postat av: pernilla

vilket hell of a team våra instruktörer är! Detta kommer bli så överbra! :D:D:DD <33


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback