Lollo

När jag nu har lugnat mina nerver för en stund tänkte jag tänka lite. Tänkte på personer man ser upp till och har som sina förebilder. Varför har ma just dem eller den som sina/sin förebilder/förebild? Det behöver ju nödvändigtvis inte vara någon äldre eller någon man känner men något speciellt är det nog med personen i alla fall. Vissa saker ser jag hos mina kompisar och beundrar dem för och på så sätt är dem förebilder i olika saker. Man kan alltid lära sig saker från varandra. Tex så har Sarah lärt mig att våga och stå på mig. Om det inte hade varit för henne så vet jag inte vem jag hade varit idag. Många av mina vänner har påverkat mig och lärt mig olika saker. När jag ett tag trodde att jag var ensam så visade det sig att så var det inte alls. Jag hade så oerhört många vänner som brydde sig om mig. Jag kommer aldrig glömma dagen jag låg på sjukhuset i min säng och det var fullproppat med vänner omkring mig. Jag var så trött att mitt i ett samtal så somnade jag bara. Men det kändes tryggt. Jag visste att dem skulle vara där när jag vaknade och finnas där för mig. Carro sa senare att hon hade sagt till någon "Det var ju otur att hon bröt benet men på ett sätt kanske det var bra så hon fick se hur många hon har som verkligen bryr sig om henne" Kanske hade hon rätt. Jag känner att jag hoppar lite bland ämnen men förtillfället hoppar min hjärna upp och ner. Och om  det är något jag har lärt mig av mina vänner så är det att det är okej. Det är okej att inte alltid vara på topp. Det är okej att inte alltid vara glad. Det är okej att vara ledsen och arg. Det trodde jag inte innan. Men det har jag lärt mig. Det är okej.

<3