Lollo

Efter fyra dagar som har varit ett rent hel*ete, rent ut sagt (ursäkta ordvalet), så kan jag äntligen andas ut igen. Att leva i ovisshet är något av det värsta jag vet och att tro att man känner sig själv och sedan händer det något som visar att det gjorde man inte alls, det är läskigt. Men nu är det dags att ta nya tag och hoppas på att allt ordnar upp sig och blir bra igen. Hoppet är det sista man sviker och än tänker jag inte svika det i alla fall.