Vi ska klara det tillsammans. Tillsammans är vi starka.
Först hade jag inte en tanke på att plugga. Det var så långt borta att det inte fanns. Nu känns det som om jag ska plugga. Men varför egentligen? Skulle jag vara redo nog att flytta, stå på egna ben och börja med mitt framtida yrke? Redo vet jag inte, det kanske man aldrig blir men tanken finns där. Men blir min stjärna frisk, som hon ska bli, då blir det inte något pluggande. Då behöver jag ju egentligen inte ens fundera på det. För hon ska bli frisk! Det finns ingenting annat.
Kommentarer
Trackback