One time you left me twice.

Fönstret är öppet och jag hör hur det smattrar på taket. Idag är det okej att det regnar, idag älskar jag regnet. Sitta inne, tänka, fundera, skriva ner saker. Hur ser jag egentligen med min syn på livet? Vad är det för saker jag borde lägga min energi på och vad borde jag bara strunta i? Ju mer jag tänker på det desto mer förvirrad blir jag men vissa saker blir klarare och klarare. Man vet aldrig, ingenting är för givet. Men att leva i något som är okej är inget jag vill. Det nöjer jag mig inte med. Ibland är ett okej kanske okej för stunden. Men inte i det stora loppet, då ska man inte nöja sig med ett okej. Det tänker inte jag göra i alla fall.

Jag hade bestämt mig, jag skulle strunta i allt som har med det att göra för ett tag nu.
Men så slog det mig,
Kanske har det funnits där en längre tid
Mitt framför ögonen på mig utan att jag själv verkligen har insett det
Kanske är det så att kärleken är blind.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback