Ett steg till en bättre värld.
Ibland så tänker jag att jag skulle vilja föreläsa. Föreläsa för ungdomar på låg-, mellan- och hög-stadiet. Berätta vad man lär sig med åren med livet och hur dåligt faktiskt folk kan må när folk är dumma mot varandra. Jag tror på något sätt att en ung person har störra inverkan på barn när det gäller sånt än någon lite äldre. Jag tror det hade varit ett bra sätt för skolorna att sätta stop för mobbning och att man ska acceptera att folk är olika. Om man berättar redan i tidig ålder så följer förhoppningsvis det "tänket" med barnen när dem blir äldre också. Kanske skulle det då bidra till ett bättre samhälle där fler accetperade varandra.
Någonstans måste ju detta komma ifrån, att man "tittar konstigt" på vissa männsikor som man själv anser är lite udda. Var kommer det egnetligen ifrån? Varför gör man det? Jag tror att det kommer från dem vuxna, dem gör det och då gör barnen det också. Om man ändrar det i barnens ögon och tänk när dem är små så kommer dem ju ha det med sig när dem är vuxna och föra över det "rätta" tänket till sina barn osv. Jag erkänner att jag också har tänkt konstigt om vissa personer och ibland gör jag det nu med. Men skillnaden är att jag kommer på mig själv och kan rätta min tanke snabbt därefter. Det är okej att vara den man är. Om man själv accepterar sig själv, varför skulle inte andra göra det? Nä, det är en konstig värld vi lever i. Men alla kan hjälpas åt att göra den till någon bättre.
Jag anser att det värsta man kan göra är att bara gå förbi utan att försöka hjälpa till eller ingripa. Går man förbi så är man en medbrottsling anser jag. Jag kommer ihåg när jag klickade in på massa olika bloggar och läste om någon som mådde väldigt, väldigt dåligt i högstadiet och visste inte hur hon skulle klara det. Först klickade jag bara vidare men blev förbannad på mig själv och klickade tillbaka. Skrev några rader till denna tjejen om att det blir bättre. Gymnasiet öppnar nya chanser och kan förändra hela sitt liv. Du kanske tänker att "det vart väl inte något särskilt jag gjorde". Det var ingenting jättestort men det var i alla fall något. Tänk på det nästa gång du går förbi någon som inte verkar må så bra eller har svårt för något eller något liknande. Gör något. Säg en snäll kommentar, hjälp vederbörnade på något sätt. Tänk på vad du själv hade uppskattat att någon hade gjort för dig om du mådde så som personen gör. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Någonstans måste ju detta komma ifrån, att man "tittar konstigt" på vissa männsikor som man själv anser är lite udda. Var kommer det egnetligen ifrån? Varför gör man det? Jag tror att det kommer från dem vuxna, dem gör det och då gör barnen det också. Om man ändrar det i barnens ögon och tänk när dem är små så kommer dem ju ha det med sig när dem är vuxna och föra över det "rätta" tänket till sina barn osv. Jag erkänner att jag också har tänkt konstigt om vissa personer och ibland gör jag det nu med. Men skillnaden är att jag kommer på mig själv och kan rätta min tanke snabbt därefter. Det är okej att vara den man är. Om man själv accepterar sig själv, varför skulle inte andra göra det? Nä, det är en konstig värld vi lever i. Men alla kan hjälpas åt att göra den till någon bättre.
Jag anser att det värsta man kan göra är att bara gå förbi utan att försöka hjälpa till eller ingripa. Går man förbi så är man en medbrottsling anser jag. Jag kommer ihåg när jag klickade in på massa olika bloggar och läste om någon som mådde väldigt, väldigt dåligt i högstadiet och visste inte hur hon skulle klara det. Först klickade jag bara vidare men blev förbannad på mig själv och klickade tillbaka. Skrev några rader till denna tjejen om att det blir bättre. Gymnasiet öppnar nya chanser och kan förändra hela sitt liv. Du kanske tänker att "det vart väl inte något särskilt jag gjorde". Det var ingenting jättestort men det var i alla fall något. Tänk på det nästa gång du går förbi någon som inte verkar må så bra eller har svårt för något eller något liknande. Gör något. Säg en snäll kommentar, hjälp vederbörnade på något sätt. Tänk på vad du själv hade uppskattat att någon hade gjort för dig om du mådde så som personen gör. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Kommentarer
Trackback