Lollo

Imorgon är det dags för min och Flisas sista tävling. Usch, lyssna på ordet sista. Det känns så oerhört konstigt men tyvärr är det sant. Men det ska ju liksom vara jag och Flisa på tävlingsbanorna, det är bara så det är. Men tiderna förändras. Flisa är med föl och får inte tävla mer nu till fölningen. Fast det är sorgligt och det känns oerhört tråkigt så är jag så tacksam över den här tiden jag och Flisa har fått tillsammans. Jag har lärt mig så oerhört mycket och jag tog mig tillbaka. Utan Flisa skulle det aldrig ha gått. Hon har fått mig och tro på mig själv och jag har fått ett sådant samband med henne. Ja, ett samband med en fin häst. Ni som inte är hästmänniskor kan nog aldrig riktigt förstå detta underbara samband man faktiskt kan få med en häst. Det är något helt underbart som inte går att gemföra med något annat. Imorgon rider vi snabbt och felfritt och tänker plocka hem två vinster! Vore en perfekt avslutning på det hela så då får vi göra det. Vill tacka Flisas ägare, Anneli, som har gett mig chansen att få rida hennes häst. Tusen tack! Människor kan vara underbara, Anneli är en sådan människa.