Lollo

När jag var yngre tyckter jag ofta om låtar för dem lät bra. Jag hade ingen aning om vad dem egentligen sa, ja, jag var ännu sämre på engelska än vad jag är idag. Men jag tyckte det lät bra och hade en skön melodi. Vad mer behövdes egentligen? Nu kan jag förstå mycket ur texterna och låtarna blir så himla mycket mer än bara en låt. Oftast kopplar jag samman känslor till en låt. Hur man känner sig. Ledsen, ensam, glad, kär osv. Och ibland får dem mig att vända mig om och se vad jag faktiskt har. Det är så lätt att dra uppmärksamhet till det man inte har och glömma det man faktiskt har. Var tacksam för det du har. Och när du är lycklig, njut av det. Jag njuter av hela mitt hjärta. Och det känns så himla bra. Det kommer stormar då man inte ser något ljus, kom då ihåg de stunderna du var som lyckligast. Det hjälper. En vacker dag kommer man att komma dit igen.
Mitt motto "Fortsätt att kämpa och ge aldrig upp"

Låten nedan hittade jag på Pernillas blogg. Låten är underbar och den får mig att tänka på hur man måste försöka. Försöka ge och ta. Det är det ett förhållande handlar om. Man kan inte själv bara ge och ge. Man måste få också.


Kärleken kan vara underbar.
Det vet jag nu.