Lollo

Det här med treårstestet kan delas in i två olika "fack". De ena är att det är en så stor hysteri över det hela. Hästarna ska tränas till topp, löshoppningen ska sitta som en smäck, dem ska glänsa så pälsglansen svämmar över, knopparna ska vara i perfektion, svansen ska vara sådär vågig fint tjock, man ska ha med sig en hel arme dit som kan hjälpa till, hästens rörelser ska vara perfekta och dem ska visa upp sin bästa sida. Jepp, det är såhär det ser ut i hästvärlden. Många strävar efter den där perfektionen som inte finns.

Det andra "facket" är på det sättet jag ser det. Jag ser det snarare som ett mål att kämpa för. Hästen ska vara inriden, den ska glänsa, den ska vara löshopad och den ska vara handskas med. Jepp, det är dem punkterna jag tycker är viktigast. Och självklart har jag min trupp som kommer att vara på plats och assistera! Men jag är nöd nu. Innan testet. Det kan låta konstigt men det är faktiskt sant. Alpha är inriden, går klockrent i alla tre gångarterna, har löshoppat 1.30 med goda marginaler och man kan handskas med henne utan några större bekymmer. Jag har uppnått det som krävs och jag har nått mitt mål.

Såklart ser jag ändå fram emot testen. Det ska bli kul att visa upp henne. Men jag har också i bakhuvudet att hon säkert kommer bli stressad och spänd där inne på Flyinges enorma arena. Och med det kommer hon antagligen inte att prestera på topp.Men det gör mig ingenting. Att åka dit med det bagaget vi har med oss. Att veta att vi kommer klara av att utföra alla momentet det är det som är det viktigaste för mig. Sen poängen får vi väl se. Jag vet att jag har en stjärna och för mig räcker det att veta att jag vet det.