Lollo

Det är en sådan skön känsla när man kan stryka saker från sin evigt långa "att göra lista". Vissa saker drar jag mig verkligen för att göra och vissa orkar man bara inte. Men när man väl ha gjort dem och kan stryka dem. Alltså det är en underbar känsa. Typ känslan "ett problem mindre ur världen" och vem kan inte tycka om det liksom? Saken är ju snarare den att när något försvinner på listan så poppar det alltid upp nya saker man måste sätta dit. Omprioritera listan och börja om på nytt. På något sätt verkar den aldrig att försvinna. Är inte det ganska konstigt? Jag bara undrade.