Lollo

Jag har precis varit ute och sprungit. Så himla skönt! Helt vindstilla och inte en kotte ute. Medan jag sprang så tänkte jag på det här med att pusha sig själv. Jag är en sådan person som kan pusha mig väldigt långt. Ibland nästan för långt. Om vi tar springningen som exempel så springer jag för tillfället bara en liten runda på ca en kvart för att mitt ben ska hålla och också för att min kondition för tillfället är lika med noll. Men saken är att jag skulle lika gärna kunna pusha mig själv till att springa en timme eller två. Visst det skulle inte vara bra verkan för benet eller kroppen (att göra en sådan rivstart från noll till hundra är kanske inte jättebra för kroppen) men jag skulle kunna göra det.

När jag tänker på det såhär är jag faktiskt väldigt glad att jag har den egenskapen. Jag vet ju dem som ger upp efter fem minuter och inte kan pusha sig själva det minsta fastän dem säkert skulle klara det. Det gäller att ge sig sjutton på det och bevisa för sig själv att man faktiskt kan bara man ger gärnet. Jag tror att dem flesta kan så mycket mer än vad dem egentligen tror. Bara en liten tanke så där i det stora hela.