Lollo

Jag har tänkt på det här med hur viktigt det är att man mår bra som människa. Hur viktigt är det egentligen? Hur länge orkar man med saker som ändå inte gör en glad? Hur länge orkar man vara en maskin som bara gör saker för att? När vet man att det måste sluta och man måste börja leva? Leva det liv som får sin själ att få ro och får sina läppar att le? När vet man att det är dags?

Om man inte har det livet nu så säger jag stop. Sluta med det som påverkar dig negativt och försök att hitta dem små ljusglimtarna i vardagen när det känns som tuffast och mörkast. Umgås med de männsikor som gör dig glad. Gör sådant du vill, för din skull. Inte för någon annans. Gör det du vill för att just du ska må bra.

Jag själv är en sådan människa som kör på i 120 och ibland kan jag ha svårt att stanna upp och tänka på allt jag har. Istället för att se det man inte har. Jag tror att det är ett vanligt problem. Man måste stanna upp ibland när livet är som mest underbart och bara njuta. Kunna gå tillbaka i minnet till de underbara när allt känns mörkt och trist. Det som gör mig glad är när jag känner att jag kan göra allt det jag vill och känna att det är jag som har koll på läget. Att det är jag själv som bestämmer. Den känslan är underbar.