vitare än snö.

Ibland står det still. Jag sitter och tittar på en tomt papper och för varje minut som går känns det mer och mer tomt. Som ett litet papper som inte räcker till. Det finns ingen stans att börja eftersom jag endå inte får plats med allt på den lilla papper biten som ligger framför mig. Pennan ligger också bredvid. En sådan där kulspetspenna som alltid slutar fungera mitt i en mening. Idag låter jag den vila. Idag får pappret bli tomt och pennan får behålla sitt bläck. Idag blir det bara ett tomt papper till svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback