Lollo

Här om dagen hade vi verkligen en ängel som vakade över oss. Det kunde ha gått så jäkla illa men istället var min ena stövel den enda som fick en skråma. Det var sjukt. Men jag är så jäkla glad! Det kan gå illa utan att gå illa. Men jag fick en "weak up call". Man ska vara så glad över det man har. Den man är och hur man ser ut. Visst, nu låter jag säkert sådär jättevuxen men då får jag väl göra det då. Ibland behöver man det för att till och med kunna lyssna på sig själv.

Bara en sådan sak att man har två fungerade ben som dem flesta av oss anser som självklart är inte så självklart i alla fall. Tänk dem som har mist ett eller två. Man ska vara glad att man har en hel fungerade kropp. Och det här att jag varje gång i hissen, som jag åker ca 5 gånger om dan, tittar mig i spegeln och letar efter pormaskar och finnar. Helllööö, vakna upp Louise! Stå där framför spegeln och verkligen vilja hitta något fel. Ge upp! Var glad istället att du kanske bara har en finne eller två och någon pormask här och där. Sluta leta fel! Okej, jag pratar med mig själv.

Jag är lycklig. Ända ut i fingertopparna. Och det ska jag fortsätta att vara. På min leendet som jag faktiskt förtjänar att använda och ska använda. Nu i efterhand kan jag faktiskt säga att jag är glad för att jag vaknade upp. Och ser det jag faktiskt har. Ibland behövs det något som får en att vakna upp och inse vad man egentligen har.