Lollo

I åtta dagar har jag och och mina kompisar varit bortresta på en camping i en husvagn. Och jag kan säga att jag aldrig mer kommer att göra om det. Det är helt enkelt absolut inte min grej. Jag är helt enkelt alldeles för bekväm och för pryd för det. Haha, det hade man inte kunnat tro. Jag som gillar att vara  smutsig och stökig. Men tro mig, det finns gränser, även för mig. Att behöva gå 100 meter till toaletten, att duscha i en mini urdålig icke kraftig stråle, att bo i en husvagn som är mindre än mitt rum med flera andra, gaah. Nej, det funkar icke för mig.

Men jag är endå väldigt glad att jag provade på det. Nu vet jag vad jag aldrig ska utsätta mina barn för i alla fall. Hehe. Plus att man har lärt sig väldigt mycket om sig själv. Det är så psykiskt påfrestande att bo så nära inpå varandra för en sådan tid. Ibland ville jag bara skrika. Och ibland ville jag bara krama om dem allesammans och säga att vi har det bra tillsammans. Alla är vi så olika men endå så lika. Och den gemensamma nämnaren, Hästarna. Det kan ingen ta ifrån oss.