Lollo

Oftast är det ens egen stolthet som sätter stop. Man är för stolt för att be om hjälp. För stolt för att säga hur man verkligen känner, hur man egentligen mår. Man kan liksom inte förmå sig att berätta. Att be om hjälp och öppna sig kan kännas som ett nederlag. Och vi vet alla hur ett nederlag känns. Inget vidare. Det finns många former på detta att be om hjälp. Det kan vara till en doktor, till en tränare till en vän. Ibland blir det för svårt. För svårt. Och om man tänker efter hur många gånger har man egentligen inte bett om hjälp i skolan? Var det pinsamt? Det kanske det var men det hjälpte. Var det något man inte förstod så fick man det förklarat för sig. Varför ska det då vara så svårt att i vuxen ålder att be om hjälp? Ibland behöver vi ju alla en liten knuff på vägen. Men nej, som vuxen ska man "klara sig själv". Alla behöver hjälp ibland. Även vuxna.