Vägen tillbaka

Efter lite tänkande så har jag bestämt mig för att detta ska bli en rehabliteringsblogg och senare en tränings och tävlingsblogg. Ni ska få läsa om vägen tillbaka till där vi slutade och vägen till Globen. Varken rehabliteringen eller Globen kommer ske under en natt eller två men i det långa loppet så ska jag visa er. Det går bara man vill. Men nu fokuserar jag endast på att Alpha ska bli frisk.

Hästar är precis som andra djur, djur som inte kan tala. Många gånger har jag önskat att hon kunde berätta för mig vad som är fel för jag vill ju så gärna hjälpa henne. Jag tar hela historien från början till där vi är nu.
*
Då jag hade mycket i höstas, började skolan, renoverade och flyttade in i lägenheten så hade jag inte all den tid jag ville ge till Alpha och beslutade mig att lämna bort henne till en beridare någon månad. Till en början gick det bra, hon gick framåt. Men sen började det kludda. Hon tappade skor, fick vänta onödigt länge på hovslagaren, i vanliga fall gör det ingenting när dem tappar en sko men hon var ju på boot camp som kostar massa pengar och att hon inte kan röra sig då är inte så bra. Tillslut fick hon nya skor och skulle börja ridas igen. Då blev hon sparkad eller något liknande så hennes ben svullnade upp så mycket så man nästan trodde det var av. Det var det inte och efter några dagar var svullnaden nere och hon haltade inte. Beridaren började rida henne igen men något var fel. Hon stegrade så fort man bytade varv och blev bara värre ju längre tiden gick. Bokade tid till veterinär.
*
Visade sig att hon var halt på tre ben och ont i ryggen. Inte direkt det man vill höra men det var ju helt klart att hon hade ont. Det var bara till att börja gå med henne varje dag tills återbesöket. Vid återbesöket var hon bara "lite" halt på ett ben och behandlades för det igen. Vid nästa återbesök igen friskförklarades hon. I två veckor var hon som en dröm att rida. Positiv och glad, precis som min Alpha var. Men efter två veckor hade gått började det igen. Stegringarna kom titt som tätt och hon ville inte gå framåt. Jag åkte till en IR terapeft och hon behandlades för blandanant ryggen igen. Visade sig även att bäckenet var snett på muskelnivå.
*
Det blev bättre i ca 5 dagar men sen började det igen. Tänkte att det var bra att ta ut en kiropraktiker som fick komma och titta på henne. Det tog tid innan jag hittade en kiropraktiker som ville ta emot mig och som hade tid. Under denna tiden fortsatte jag att rida henne fast det inte var det minsta kul. Ni förstår säkert att det inte är speciellt roligt att rida en häst som inte vill gå framåt, kan stegra sig när som helst och som inte vill ställa sig i nacken eller halsen. Men tillslut gjorde det så ont i mig att rida henne så jag gick med henne istället.(Ni hästmänniksor förstår varför man måste rida dem ändå, orkar inte förklara varför man "måste" det). När kiropraktikern kom så berättade hon att hon satt fast i hela ryggen, ryggen var som en planka, kotorna satt fast i halsen och nacken, inte så konstigt att hon inte ville böja sig överhuvudtaget. Hon svarade bra på behandlingen men det är helt ofattbart hur veterinären som jag hade kunde friskförklara ryggen. Hur är det möjligt?!
*
Nu har det gått lite mer än en vecka sedan kiropraktikern var här och vi väntar på återbesöket. Vi gör våra stretchövningar varje dag och rör på oss lite. Fram till i förr går var jag ute och power walkade med Alpha varje dag, puh säger jag bara! Vilken skritttakt denna hästen har. Speciellt på hemvägen kan jag meddela! I väntan på tiden hos sadelutprovaren så får jag göra saker från marken.
*
Nu är jag bara en dag ifrån där vi är nu. Igår tömkörde jag och det gick väl sådär. Vet inte riktigt hur jag ska göra ibland men Alpha är för det mesta snäll och försöker göra något fast matte inte har riktigt koll. Känner att en kurs i tömkörning inte hade varit helt fel! Speciellt när man har en så ung häst som inte har gjort det innan. Då är det icke så lätt kan jag tala om.
*
Nu har ni hela historian i korta drag. Det är såhär mitt senaste halvår har sett ut. Lite mer än två veckor har jag kunnat rida när det har kännts bra. Det är en lång väg kvar. Men vi kommer kämpa. Kämpa tills det blir riktigt bra. Ni är välkomna att följa mig och Alphas väg tillbaka.
*
Tömkörning i paddocken

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback