Lollo

När man står inför något man ska göra som kräver mod och engangemang blir jag ofta nervös. Man skulle kunna kalla min känsla för skräckblandad förtjusning för det är precis som det är. Man står inför något som man ska klara av och man vet att man kan klara det men ändå är det någonting som får en att bli så fruktansvärt nervös så man har ont i magen. Detta kan gälla vad som heslst och behöver inte specifikt betyda att det är när man står utanför tävlingsbanan och man är nästa på tur att gå in. Det kan gälla att hålla en föreläsning i skolan till att se om man klarar uppdraget man fick på arbetet. Jag brukar säga till mina elever när de stog utanför tävlingsbanan och man såg skräcken i deras ögon "lite nervositet är bara bra för då rider man lite extra bra". Och så tror jag verkligen att det är också. När jag nu står inför en stor utmaning har jag den där känslan, den skräckblandade förtjusningen. Men skräcken ska övervinnas och för att göra det kommer jag kämpa lite extra.