det där fenomenet

Jag vet inte varför man alltid inbillar sig att det ska vara en mjukstart när något börjar något igen. Det spelar egentligen ingen roll vad det gäller. Det kan vara att man kommer tillbaka till skolan, kommer tillbaka till jobbet efter sin semester eller att man går tillbaka och börjar träna igen. Man tror alltid att det ska vara lite sådär smålugnt i början och liksom mysa lite i känslan att man är tillbaka. Ack så fel man alltid har. Pulsen går upp på högvarv direkt, tusen saker som måste fixas och man liksom kastas rakt in i det. Lite som att bli kastat rakt genom ett fönster där splittret av glaset är lite som ett uppvak för en. Men på ett sätt kanske det är bra, bra att man inte får någon mjukstart. Jag försöker iallafall att inbilla mig det. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen direkt. 
 
 
Jag kan, jag vill, jag ska!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback