Lollo

I några dagar har jag känt att ett virus är påväg att bryta ut i kroppen men som den superwoman jag är så har jag tänkt att det kommer inte att hända mig. Givetvis händer det ändå. Huvudet dunkar, halsen är känslig och förkylningen är ett faktum. Gött.. Det finns två alternativ att göra i ett sådant här skede. Antingen vilar man och knappt rör sig mer än i lägenheten och viruset försvinner eller så fortsätter man i vanlig stil med allt och viruset stannat ett bra tag. Det brukar, och kommer att, bli det sistnämda då jag verkligen inte har tid för detta. Nä, för vem har det egentligen? När jag ändå är i gnällningstagen kan jag ju passa på att gnälla lite till. 

 

Som ni vet, eller inte vet, så har jag börjat träna på gym. Min tanke är att jag skulle bli fast, alltså på kroppen. Jag vet att man inte kan se resultat pang bom som resterande befolkning verkar tro men man vill ju ändå se något eller iallafall inte motsatt effekt som träningen verkar ha fått på min kropp. Den har blivit lös, eller lösare. Min teori: när man tränar och blir svettig löses fettcellerna upp och därmed blir det liksom löst. För svettats har jag garanterat gjort. 

 

Två helger framöver nu är det full hållligång med trettioårsfest och examensfest och den ständiga frågan som uppkommer varenda greghrjghirg gång är "Vad sjutton ska jag ha på mig?" är ett faktum. Beställa från nätet är ju ett alternativ och man slipper ut och ränna bland folk men givetvis hittar jag inget av intresse och kommer därför behöva ge mig ut på spaning. 

 

Dygnet borde definitivt ha mer än 24 h utan att behöva jobba mer än 8.