when you let her go

Skolan har börjat och vardagen börjar mer eller mindre ta form. Men det fattas något. Du fattas mig. Jag vill inte känna efter. Jag orkar inte känna efter. Muren som byggs upp blir högre för varje dag, vågar inte tänka på när den rasar. Eller när jag faller. Jag kommer att falla, tills någon fångar mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback