Lollo

När jag var i mitt tankemood efter att ha hoppat omkring till Stiftelsens ”Giftet” fick jag en tanke att söka på de två orden ”att förändra”. Vad jag vill förändra är än så länge inte relevant. Men jag tänkte något stort. Något som man inte ens hade vågat drömma om. Något att förändra. När jag googlade på orden ”att förändra” fick jag mig en smärre chock. En chock över de först valda alternativen som kom upp på min sökning. Kanske har jag en influens som påverkade mig, att jag det senaste året främst har sökt i databaser med vetenskapliga artiklar, kanske påverkade detta min chock. Jag vet inte. Resultatet som uppfann sig på dataskärmen förfärade mig. Min så energifulla sinne efter att ha dansat försvann. Försvann av denna anblick på skärmen. Det hjälpte inte ens att jag hade Stiftelsens andra underverk i bakgrunden. Inte ens det gjorde mig hoppfull i detta läge. Innan jag berättar om resultatet som stod på min skärm vill jag säga att jag inte vet vad som påverkar resultatet som kommer upp, antal klickar? Andra tryck på min data som kan ha påverkat resultatet? Jag vet inte. MEN resultatet som kom upp kommer att skrämma även dig. Tror jag i alla fall. Av min sökning på ”att förändra” uppkom som överst på sidan DN.se:s rubrik. ”Esk: Zlatan tog inte chansen att förändra”, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. På tredjeplats på sökningen fick jag resultatet ”Det här tricket kommer att förändra ditt sätt att äta banan” ARE YOU F*CKING KIDDING WITH ME?! Jag kunde inte tro att det var sant. Min sökning som skulle ge mig råd om att förändra något stort, gav mig dessa artiklar (om de ens kan kalla artiklar). För att inte sluta mitt missöde här kan jag berätta att förslagen som kom upp i sökfältet när jag skrev in ”att förändra” var också skrämmande. Förslag som ”att förändra utseende” var ett förslag som slog mig också. Nä, detta förslag kom inte som ett slag i ansiktet. Det kunde jag ha räknat ut. Resultatet av min sökning chockade mig. Jag sitter fortfarande som i trans. Inte ens stiftelsen får kontakt med mig. Jag som bara ville få förslag på något stort. Något stort att förändra. Som typ världen. 

Då var jag här igen då! Ja, den var ju nästan igår det. Hehe. 

 

 

Hej Bloggen,

Det var väldigt länge sedan. Nästan så jag knappt mindes lösenordet för att ta mig in här. Fick en liten blixtidé att jag skulle blogga lite, det kanske bara var någon fixidé för att för en kort stund slippa allt vad som heter med kapitalbinding hit och dit. Om jag skulle blogga på nytt skulle jag behöva något fräsht. Så fräsht det känns att gå ut från duschen, inte för att jag ofta får den känslan men ändå. Jag behöver ett nytt namn och ett nytt lyft till denna blogg. Vi får väl se om det händer och isf när det händer. Men att skriva, det saknar jag. Det skulle vara kul att skriva i bämerkelsen att man kan gå tillbaka och kolla. Eftersom jag har lagt dagboken på hyllan, alldeles för ångestladdat, så kanske jag borde starta mig en ny blogg. Kanske, kanske inte. 

 

Jag har äntligen beställt min klänning! Eller klänningar eftersom jag ligger mittemellan två storlekar..så antingen får jag väl se ut som en uppstoppad korv eller som en fladdermus. Känner att det är win win i vilket fall så att... Hoppas bara på att den inte är genomskinlig! Om den skulle vara så genomskinlig som på bilden är det illa. Men jag tänker att bilden har ett särskilt ljus..ee..mm..just de! I will hope for the best!

 

 

Dagens timmar börjar sakta men säkert ge vika för denna dag. Ögonen börjar bli grummliga och hjärnan börjar gå ned på lågvarv. Det är mycket som börjar när dagen ska sluta. Jag vill lägga mig i sängen och fortsätta läsa min fängslande bok. Men boken förtjänar full uppmärksamhet så det blir ingen läsning idag. Full uppmärksamhet så man tar till sig vartenda ord. Vartenda ord som bildar meningar. Man kan ta på dem. Man känner dem. Man vill inte känna dem. Inte känna helvete som bröt ut. Känns avlägset men ändå så nära inpå. För nära. Försvinn. Försvinn långt åt helvete och kom aldrig till denna jord igen. Aldrig mer. Fruktansvärt. Alla känslor och alla påfrestningar som människorna utsätts för. Fruktansvärt är bara förnamnet.

 

 

Utanför fönstret har nu snön lagt sig lugnt, det är inte längre ett yrväder som aldrig verkar få ro. Nu har den fått ro. Snön ligger stilla, orörd. Om några timmar kommer den orörda snön vara nedgången, brun och slaskig av alla människors fotspår. Jag tittar över gångstigen på det andra höghuset precis brevid, det är släckt i nästan varenda fönster men man kan skymta någon ljusblick här och där. Någon har fortfarande adventsljusstaken kvar. Jag tycker det är läge att ta bort den. Fast jag förstår samtidigt att man har kvar den. Jag hade också velat ha min kvar uppe. 

 

Dem vuxna skyndar iväg till jobbet och vissa har barnen i släptåg efter sig, dem ska säkert lämnas på fritids. Idag kommer barnen säkert åka pulka över dem stora backarna. Jag vill också åka pulka. Åka fort ned för den branta och isiga baken. Men jag har varken en pulka eller någon som vill åka med mig. Kanske borde jag göra det jag borde göra. Skolarbetet flåsar mig i nacken och jag vet vad jag borde göra, jag vet verkligen. Men vad jag borde göra och vad jag vill göra har sedan länge varit olika saker. Prioriteringen för dem båda har en avsevärd skillnad. En avsevärd stor skillnad. Ett första steg är att byta om till något mer påklätt än en pyamas tröja och tofflor. Det är första steget, på denna dagen.

"Så bra att jag inte har bokat tvättid imorgon innan kl 16"

"Så bra att jag inte bor på 8:e våningen" 

"Så bra att tvättstugan inte är i källaren.."

 

 

Idag gjorde jag två väldigt, okej VÄLDIGT, ovanliga saker för att vara mig. 1. Jag gick till gymmet. Nä, okej, jag gick inte till gymmet. Men jag var på gymmet. 2. Jag köpte en bok. Inte kurslitteratur, utan en riktig bok. Som jag inte måste tvingas läsa utan faktiskt vill läsa. Vet inte vilket som var mest förvånande faktiskt.

 

 

 

 

 

Jag sitter och stirrar rakt ut i intet, eller rättare sagt, i intet på dataskärmen med hopp om att det ska komma en blixt från taket med mer hjärnkapacitet- helst med statistik som huvudämne. Det kan nog dröja innan den kommer. Sanningen är att jag sitter och väntar på att koffeinet ska börja verka. Det kan väl komma som en blixt iaf? Jag tänker vänta tills den börjar verka iallafalll. Om det så också ska dröja..

 

Kanske borde jag göra något vettigt medans jag väntar på att koffeinet ska verka. Kanske. Jag tillåter mig själv att tänka blankt för en stund till. En liten stund.

 

 

 

Då har år 2014 dragit igång och jag har, utan att överdriva, minst 100 saker att tänka på. MEN jag måste rada upp det framför mig, vad är viktigast nu, vad måste göras absolut nu bums, vad kan vänta lite, vad kan vänta lite längre, typ så. Som vanligt har jag svårt att fokusera på här och nu..men jag har gjort upp några korta delmål inför de kommande två veckorna. Ett är att komma in till skolan på våren, andra antagningsbeskedet på onsdag. Men då detta är något jag inte kan påverka i dagsläget borde jag lägga det åt sidan. Prio två, tre, fyra  och fem är två grupparbete, en hemtenta, ämne till projektarbete och den där fbsbvskbkjsnvkj statistik tentan. Summan av summaron, jag kommer att tänka, andas och drömma statistik och metod i de kommande två veckorna. Helst ska jag leva också, tror det verkar överskattat i dagsläget. Svarar jag med någon konstig kommentar som innehåller någon variabel eller formel så vet ni varför. Så, vad var det nu jag skulle göra..statistik ja..men det är ju så mycket trevligare att söka på cateringsfirmor...

 

 

Vad jag har ätit till middag den senaste veckan varje dag, MUMS! Var inte oroliga..jag har ätit minst tre portioner varje gång och avslutat med choklad.

 

 

 

Livsvägen är inte rak, mer krokig och detsamma gäller vägen till success. Vägen dit är lång, men jag har kommit en bit. Har en ryggsäck med bagage från både misslyckanden och lyckanden. Men i min, som  ska bli min- läs examenspresent, Flippa K kavaj ska jag ta mig dit. OM jag ska.

 

Årets Lusse-bulle bak är inne på dem sista plåtarna i ugnen. Jag kan säga att detta gör jag BANNE mig ICKE om utan en matberedare. Helst en Kitchen Aid, en mörk röd. Som jag främst ska titta på. Och en gång om året ska jag använda den till lussebullar..ååh en Kitchen Aid..Drömma kan man ju alltid! 

 

Ralph envisas med att sätta ut dricka på balkongen, med motiveringen "det är ju ändå kallt där". Jag gillar det inte. Rent tekniskt (och praktiskt..) sätt vore det lättare att ha allt på balkongen och det borde bli likadant som i kylen, men icke. Det är liksom som om att man komprimerar kylan på något sätt i kylen så att drickan kyls ordentligt på något sätt. Kylan blir koncentrerad och därmed blir drickan kyldARE/kyligare. Jag borde verkligen bli fysiker!

 

De följande 54 timmarna kommer spenderas på följande sätt:

00.00-07.00- Sova

07.00-10.30- Vakna (ee..det är ju en fördel), städa, befinna mig i stallet

10.30-13.15- Städa, baka, duscha (ja, det är en egen punkt), klä på mig, hämta mina lussebullar som ligger i någon annans frys för min är för liten.., sätta mig i bilen

13.15-14.00- Åka bil, lyssna på för hög musik 

14.00-20.00- Äta alldeles för mycket mat, umgås, spela spel (se upp för mig loosers!), äta lussebullar, äta lite till och umgås lite till. Eventuellt även öppna ett eller två paket.

20.00-20.45- Åka bil, lyssna på alldeles för hög musik

20.45-21.00- Andas, ha lite marginal om 15 min skulle gå snett någonstans eller någon minut här och där.

21.00-00.00- Äta och umgås, även borsta tänderna

00.00-07.30- Sova

07.30-13.00- Äta, spela spel, umgås, hoppas på något paket

13.00-13.30- Befinna mig i en bil

13.30-15.30- Umgås, äta

15.30-16.00- Befinna mig i en bil

16.00-18.00- Försöka bli snygg, smal är ju hopplöst efter all denna maten.

18.00-19.00- Stirra

19.00-04.00- Göra Kaos.

 

Att mina matvanor dem senaste dagarna inte har bestått av mycket, pga stress, känner jag inte har haft någon vidare påverkan eftersom det som komma skall!